Kategori: narcesist

När man har haft några enorma dagar i uppåtgående så vet man att det kommer ett bakslag. Idag har jag haft huvudvärk och behövt sova middag. Hjärnan är trött.  Tanken går segt. Man har svårt att koncentrera sig. Ljud, ljus och lukter blir olidligt. Vardaglig göromål blir oöverstigligt. Rörelser går långsamt. Fibromyalgivärken blir mer påtaglig. Man tittar på allt som behöver göras när man lever i en familj med små barn. Men man tar inte för sig att göra någonting. Det liksom finns inte där. Som om man är oförmögen. Maken får fylla i mina meningar för att tanken går allt för segt. Barnen blir oroliga och blir mera mammiga då de gärna håller sig nära på grund av någon slags känsla av ansvar eller övervakande. Men kära barn, jag är vuxen ni behöver inte vakta mig. Jag klarar mig alldeles fint.

 

“Jag har sett människor som är trögare än jag – och sävligare… och till och med stillsammare, lojare och latare än jag. Men de var döda.”

Mark Twain

Mossan känns mjuk under rumpan. Stenen som mossan växer på ligger lång ute i skogen, i en vacker tallskog med blåbärsris och frisk luft. Himlen är blå och molnen få. Luften dras i genom näsan och ända ner i magen för att sedan passera ut genom munnen. Flickan sitter där med blicken fäst på himlen. Hennes fantasi visar henne olika bilder. Hon fantiserar om livet. Vad man kan göra när man är vuxen. Hur man kan leva på sin fantasi. I bakgrunden leker syskonen. De skrattar och stojar. Men flickan deltar inte. För att hon vill sitta på sin sten stirrandes i himlen och leva inuti sitt huvud. Där är det tryggt. Där är allting som det ska. Flickan lider inte där. För hon har själv fantiserat sin värld. Den är vacker, hon känner sig aldrig ensam i sin värld. Där finns inga hårda ord, där finns ingen mobbning, där finns inte vuxenvärlden som ändå bara talar om för flickan att hon inte är önskvärd. Hon är inte mer värd än ett ruttet lingon. Flickan har hört det så många gånger, att hon är ful, att hon kommer gå av när det blåser, att det inte faller någon skugga om hon ställer sig bakom flaggstången, att vissa utvalda syskon får pojk/flickvänner som de byter underkläder, dagligen höra dessa kränkningar från den vuxna människa som ska vara de förmyndare som ska se till att flickan har sin omsorg. De som tagit på sig att sörja för flickan fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Men i flickans värld har de misslyckats på alla tre punkter.

 

”Vad världen behöver är människor som har drömmar och som banar nya vägar- hur krokig de än må vara”

Okänd författare

När vinden blåser, havet stormar, allting känns bara tungt, då ska man känna sig stark. Hur gör man det? Ja det finns nog lika många svar som det finns människor. Jag tror på att vara riktigt jordad. Lita ordentligt på sin egen förmåga. Ungefär som att bygga en stadig husgrund. Blir det orkan, hur står huset kvar? Jo den är byggd på en stadig grund.

Med riktig jordad menar jag att man lär kunna känna energin från inre kärnan i jorden och genom kroppen ut genom huvudet. Den sanna rösten är hjärtat, lyssna till hjärtats röst på väg genom kroppen. Du är någon, du är värdefull. Oavsett om det stormar lite så lägger det sig alltid, men du finns kvar. Glöm inte bort att du är värld allt. Ge av din kärlek till dig själv och din omgivning. Jag kan lova dig att du kommer att stärkas i det. För vem mår inte bra av att se att man har gjort någon annan glad. Det är det som livet bygger på. Om alla tänkte mer på sin nästa istället för att ha den maktkamp som livet har blivit skulle alla känna att livet blev lite lättare. Man är själv lycklig och likaså sin granne…..

” När solen lyser, kan jag göra vad som helst. Inget berg är för högt, inget hinder är omöjligt att komma över”

Wilma Rudolph, F. 1940

Idag har jag haft min yngsta dotter hemma från skolan. Hela dagen blir lite upp och ner vänd. Men det är mysigt att ta en vilodag tillsammans med sina barn. Dagen fick mig att börja fundera över vad en modersroll står för. I och med att jag tala lite om frihet i går så skapades den tanken om vad allting ställs on hold när ens barn blir sjuk. Ens rutiner som man jobbat upp vänds lite upp och ner. Som att skriva. Både bloggen och romanen får vänta lite. Vad handlar en föräldraroll om? Jag ser det som det viktigaste jobbet man kommer att göra i sitt liv. Att vägleda sina barn in i vuxenvärlden med allt som det innebär och där ska de kunna stå på egna ben. Men samtidigt måste man alltid hålla i minnet att de är egna fria individer och ska utvecklas till sig själva och inte små mini me.  Man får inte påverka deras livsval utan bara vägleda så att de kan fungera i det samhälle som vi lever i, under de premisser som finns. Det är en svår vågskål och ett enormt ansvar. Det är ett helt annat liv. Jag har fyra barn.. :-).

Det med uppfostran och tankar kring det kommer att fortsätta att komma i bloggen.

 

Idag ska jag väga min vågskål mellan barnens behov och mina egna behov. Jag vill skriva. Varenda dag, varenda vaken minut nästan tänker jag på att skriva.  Det är mitt liv och min passion.

En känsla av total frihet. Det kan innebära väldigt olika saker för olika människor. Men något som alla människor bär gemensamt är de mänskliga behoven, mat, sömn, kärlek och motion. Varje människa gör varje dag väldigt många val, medvetet eller ej. Jag är tillbaka i att om man stannar upp, har tid att känna efter och lyssna till hjärtats röst, och ja hjärtat har en röst. Hjärtat bär ditt ödes karta. Det är vår uppgift som människa att söka vårt inre svar. Vi är inte här för att kränka, kriga, våldta, slåss, maktmissbruka, eller något annat som sårar eller skadar oss själva eller vår planet.

Jag är övertygad om att vi är här för att sprida ljus och kärlek till oss själva och planeten. Vi behöver alla kärlek. Vi behöver alla få känna gemenskap av andra. Vi behöver alla förtroendet från andra. Vi behöver alla närhet. Vi behöver alla stimuleras på ett positivt sätt.

Så vad vi gör bäst är att börja med sig själv. Om snart åtta miljarder människor väljer utifrån sig själva att sprida och ljus och kärlek så är den ekvationen ganska enkel. Världen blir en bättre plats.

 

”Du har din pensel, du har dina färger, du målar upp PARADISET- sedan går du in i det. ”

Nikos Kazantzakis (1885-1957)

Jag är lite nyfiken på vad den överskriften skapar för tanke hos var och en. För mig kommer ordet livskvalitet upp. Alltså låt mig förklara. När man är på stan och blir sugen på en kaffe. Det finns så många fina ställen som man kan fika på. Men för mig är det ställen som exempelvis Starbuck. Där står man i kö för att få köpa sin kopp med kaffe som man sedan tar i handen och går vidare i livet. Det är livskvalitet. Eller att sitta på något av alla dessa söta caféer i södra Europa och bara studera livets puls. Vad tänker människor på? Som det förälskade paret som sitter och viskar och fnissar bredvid mig. Är det deras första date eller???Eller den gamla tanten som går där med sin hund, vad tänker hon på. Hur har hennes liv varit. En gammal man som ser så ensam ut. Är han det? I den sprillans nya Mercedesen sitter en medelålders man,  hur ser hans liv ut? Är han lycklig?

Tänk vad många liv, så många historier som man kan få över en kopp kaffe.

 

”Sann lycka grundar sig  på de andliga egenskaperna kärlek och medkänsla, tålamod, tolerans, försonlighet, ödmjukhet och så vidare. Det är dessa som skänker lycka både åt oss själva och åt andra.”

Dalai Lama

Handen på hjärtat. Hur många känner precis så idag? I vårt enorma ekorrhjul som kallas livet, det som vi blivit uppfostrade att passa in i. Hinner vi ens ha drömmar om vad vi vill uppnå med vår existens? Ger vi oss själva chansen att drömma eller hinner vi helt enkelt inte med att ha drömmar för att vi har fullt upp med att få ihop det vardagliga pusslet?

Ta ett djup andetag, stanna upp, tillåt dig själv söka inåt och se om du har någon annan önskan med ditt liv. Det finns en helt underbar sida med livet. Jag lovar. Man lär bara ge sig själv tid att se.

 

”Var inte rädd för avståndet mellan dina drömmar och verkligheten. Om du kan drömma något, kan du också förverkliga din dröm.”

Belva Davis, F. 1932

I dagens snurrande hjul av vardag, hur får man ihop allting. Det är en komplicerad ekvation. När man jobbar hela dagarna, har barn, gamla föräldrar, krav på motion, äta nyttigt, tvätt, disk, städning, suck hur gör man? Nja grejen är den att det är inte ett hållbart koncept. Vi har aldrig levt under så högt tryck, både från oss själva och från samhället. Men ärligt, barn äter antidepressivt redan i låg/mellanstadiet för att kunna klara av skolan. Vi har aldrig någonsin haft så många sjukskrivna i psykiska diagnoser. Utmattning, depressioner och ångest bland annat. Vad gör vi för fel. Jag har sagt förut och jag är helt säker på att tanken med livet inte är det vi håller på med. Stressar ihjäl oss.

Livet är menat att njuta av.

 

”Jag anser att vi aldrig , så länge vi lever , kan sluta längta och önska. Det finns sådant som vi upplever som vackert och gott och vi måste verkligen sträva efter just det.”

George Eliot/ Mary Ann Evans (1819-1880)