Inlägg

Publicerat

Framtidstro.

Vissa blommor blommar sent.

Öppna min dörr av sorg, glädje och tillväxt.

Låt mig se på mitt inre för en liten stund.

Beskriv vad som finns där inne.

Det är det som är jag, minna minnen, mina lärdomar och det som fick mig att växa.
Var inte rädd för det du ser. För du har valt den här vägen.

Våga vara öppen för smärta för det är transformation.

Jag är bara en åskådare för min egen smärta.

Smärta är tillväxt och glädje är healing.

Kärlek är healing så lär dig älska. Även dig själv.

När jag lär mig att följa mitt eget flöde så lever jag.

För resan är målet.

Följ varje andetag. Knacka inte. Kom in.

Dagens tanke handlar om att jag redan är mitt i livet. Jag har levt mitt liv i formen av andra människor behov. Jag säger inte att det är något fel på det men nu, just i denna skrivande stund känner jag längtan efter att få ta hand om mig. Få ge mina drömmar plats. Jag funderar just över det där med att skaffa barn och familj. Det är en gåva. Det är det mest vackra som jag har gjort. Att vara mamma, att vara denna portal för liv. Min kropp har burit fram fyra barn. Fyra barn vars stamceller fortfarande flyter omkring i min kropp. Som ett evigt minne på att jag, just jag var portalen för deras liv. Jag har burit dem under mitt hjärta i nio månader men de kommer för alltid att bo i mitt hjärta. Fyra helt olika egna individer som ska ta över rodret för denna värld. Samtidigt som det är helt magiskt den andliga aspekten för liv så ser man med förskräckelse på vad som händer i denna värld. Den värld som dessa oskyldiga själar, rena och oförstörda från anden ska manövrera ett liv här. Samtidigt som man oroar sig för hur det ska gå så ser man att det är en vacker tid för oss själar här just nu, en tid för tillväxt. Ur ett högre perspektiv så händer det saker i en rasande fart. Men det är svårt för de flesta att kunna lyfta på slöjan och se på det från ett högre perspektiv. Vi måste ta till baka våran längtan till frihet. Vi måste ta tillbaka viljan att bygga samhörighet med varandra över tid. Vi måste ta tillbaka kraften som bor i våra kroppar och i våra hjärtan. Vi kan inte låta oss styras av detta jätte maskineri som inte ser till vårt bästa utan enbart till ekonomisk vinning för fåtal personer på alla andras bekostnad. Vi måste ta tillbaka känslan av att vara patriot för sin egen dröm. Mitt liv. Mitt val. Min verklighet. Jag, mina barn, mina barnbarn, mina föräldrar, mina syskon, mina grannar, mina vänner, min kärlek till djuren och moder jord. Vem bestämmer vad som är min dröm? Vem bestämmer vad som är det bästa för dom som står mig närmast? Vem bestämmer hur mitt liv ska se ut? Vem bestämmer vilka människor vi ska älska och vilka vi ska avsky? Det är mitt val. Jag har rätt att älska vem jag vill. Oavsett politiska påtryckningar från omvärlden. Säg inte till mig att jag ska tycka på ett visst sätt via politiskt ägda medier med propagandastyrda intressen. Med ägare av media som styr flödet. Nej för jag tänker själv. Jag vill tänka själv. Än så länge kan de inte kontrollera mina tankar. Så ska det också förbli. För fria tänkande själar ska skapa denna nya vackra värld som finns inom de flesta. Det gäller bara att hitta tillbaka in i hjärtat, våga fantisera om en bättre värld, kunna bygga upp bilder i sitt inre på hur just din drömvärld ser ut. Sedan får man söka sig till likatänkande människor som har ungefär lika drömmar som dig. Vi är arkitekterna. Vi är dom som kan ändra på världen. Vänta inte på några få högt uppsatta ledare i världen ska komma och rädda dig. Rädda dig själv. Många är starka. Vi måste bara hitta ur denna hypnos, denna matrix där ett fåtal kan styra en hel värld via rädslor, söndring, fattigdom, beroende, dom som får oss att tro att vi inte är starka nog att ta oss ur dessa bojor. Absolut kan vi det. För jag tror på mänskligheten. För jag tror på den inre kraften i varje människa. Jag tror på en bättre värld för alla själar som förtjänar det.

Publicerat

Jag hör mitt hjärta bulta

Jag sitter här för att försöka börja skriva. Det enda jag hör är mitt hjärta bulta i mina öron. Det låter som ett tåg som åker på en dålig järnväg…boom boom… boom boom… boom boom. Jag lyssnar efter rösten som brukar tala i mig. Min fantasi eller min vägledning. Men just nu hör jag bara hjärtats slag. Mitt hjärta känns sorgset men nyfiket på samma gång. Precis som att någonting håller på att ska hända. Någonting spännande som vi mänskligheten kan ha glädje av. Ungefär som det kändes när man var liten och skulle få presenter. Där man inte visste vad man skulle få men det kändes ändå jättespännande. Men sorgen som slår samtidigt är allting som händer i världen. Att man är så trött och slutkörd in i själen så att man inte orkar bry sig om hur andra har det för att man har så fullt upp med att hålla sitt eget huvud ovanför vattenytan. När det finns så mycket kärlek i världen, så mycket man skulle kunna göra för varandra om tid och ork fanns. Dessutom knäcker systemet en finansiellt. Hur ska man orka vara kärleksfull. Därav sorgen. Men nu är jag utrustad med ett otroligt driv i mig själv så jag lägger bara i en annan växel. Man måste göra det lilla man orkar eller kan för sin nästa. Även om det bara är jätte lite. Jag har själv varit sjuk i många år som jag försöker att ta mig ur. Kärlek är vägen det är jag helt övertygad om även om det bara är ett leende till någon du möter. Du kanske gör dennes dag. Om du kan stanna för att höra efter hur din granne mår. Om man kan skänka en brödlimpa till någon som har det sämre, även om man inte har så mycket själv. För den delen lär man inte glömma att man måste ta hand om sig själv först för ens ha resurser att hjälpa någon annan. Men förhoppningsvis kan en sådan sak ge ringar på vattnet och andra börjar att hjälpa till med det dom kan.

Är det någon mer än jag som känner förändringarnas vindar? Det känns i luften. I energin. Någonting positivt är på väg att hända. Folk vaknar upp till en annan sanning. Vi vaknar upp till att se att allting har varit så styrt och att vi har makten att vara fri. Man får ta sig en rejäl funderare över vad det är man har, vad man strävar efter och om det verkligen är det som kommer att göra en lycklig. Samhället är uppbyggt på konsumtion. Reklam och påtryckningar överallt. Måste jag ha allt det där materiella för att vara lycklig? Vad är jag skapt för? Vad är det jag vill vakna upp till varje morgon för att utföra som gör mig lycklig? Det finns en hemlighet begravd i det. Man måste stanna upp, lär känna dig själv och dina behov. Börja att skapa din verklighet efter det. Vad är det som får ditt hjärta att bulta? Vad gömmer sig längst bak i ditt hjärta? Kan du se det? Blunda, dra långsamma andetag, försök att kontakta ditt hjärta och se vad du ser där. Kanske kan du lära dig någonting nytt i dag. Något nytt om det allra viktigaste som finns, DU.

All kärlek till er kämpar där ute. Vi utgör denna kamp tillsammans. Vi lever i en värld, ett folk.

Publicerat

Fotspår

Äntligen har vi vår här i norra delen av jorden. Strumporna har åkt av och man kan lämna sina barfotaspår direkt på moder jord. Känslan av att ha mjukt svalt gräs under fotsulorna när man med lätta steg känner sig fram efter en lång vinter. Min kropp har längtat efter denna stund. Att släppas ut från alla dessa lager med kläder som krävs när det är vinter. Kylan som bitit sig fast så länge och smärtat in i varje ben i kroppen. Nu kommer vårsolen och värmer upp mig på djupet. Nu kommer livsglädjen och energin som är så välkommet och efterlängtat. Det är dags att öppna upp fönstren och släppa ut den gamla energin och låta vinden svepa genom rummen för att rena och lämna plasts för ny energi. En ren, lätt och livsgivande energi som kommer med värmen och solen. Andningen känns helt enkelt lättare nu. Man bara tar tid att andas djupt, djupt ner i magen och känner hur ren lust skapas. Mörkret ska nu bytas mot ljuset. Vänd upp ansiktet mot solen, ta emot solstrålarna och låt de läka dig. Se dig själv för varje steg du tar barfota på moder jord lämna ett fotavtryck av guldfärgat ljus. Skapa liv tillsammans med moder jord. Nu är våren här och allt ska vakna. Träden blir gröna igen. Isen på bäcken släpper och vattnet flödar åter fritt. Fåglarna sjunger sin vackra sång överallt. En fjäril flyger förbi så gul och fin. Hälsar på sitt sätt genom att visa sin gudomliga skapelse. Djuren i skogen föder sina ungar och livet fortsätter. Det är vackert att finnas till. Naturen tar sin tid på sig. Blommorna slår ut så sakta. Grönskan sprider ut sig. Insekterna börjar genast att jobba, för dig, för mig och för allt levande. Hedra denna förvandling. Gläds åt det som sker. Känn tacksamhet för att just du får uppleva denna stund när allting visar sig i sitt överflöd. Känn glädje med ormen som kan ligga på stenen och värma upp sig i solen. Känn glädja med fåglarna som sjunger in våren med dig och välkomnar sina ungar. Känn glädje med vattnet som åter flödar. Känn glädje med den färgprakt som nu tar sin början. Känn glädje för myrorna som åter börjar bygga sina enorma myrstackar. Känn glädje för alla fjärilslarver som snart ska förvandlas till vackra fjärilar. Känn glädje med att just du har valt att vara i denna stund. Ta dig tid att se det som verkligen finns runt dig i överflöd. Det finns så mycket att vara tacksam för, att glädjas åt och att njuta av. Teet som smakar extra mycket när du kan dela det med upplevelsen att gå ut på moder jord och bara ta in allting. Livet är värt att leva bara man ser att man lever i ett överflöd och allting finns till för dig och för mig alldeles gratis. Det finns ingen konkurrens. Det finns ingen anledning till avundsjuka. Det finns ingen som kan bestämma. Allting finns där mitt framför oss. Allting är där på lika villkor för alla.

Sätt just dina fotspår i moder jord. Se de gyllene fotspåren som rotar sig ner i marken för att fästas där för evigt. Just du är viktig. Just du sätter ett minne i moder jord för varje steg. Just du är med och skapar liv och historia. Just du är älskad. Just du…….

Publicerat

Skäms inte över din historia.

Små varma tårar rinner ner för kinderna och våta droppar faller ner på tröjan. Flickan sitter på sitt rum och dörren är stängd. Hon har ständigt blicken på dörren och lyssnar intensivt på ljud som skulle skvallra att någon kommer. Hon vet inte vad hon ska göra om hennes enda utrymme, enda fristad som är hennes rum skulle fyllas med den låga, taskiga energi som hennes plågoandar utger. Hon får inte vara ifred. Inte någonstans. För hon är ett barn. Ett barn som har de som är äldre, de som är hennes förmyndare och anser att de gör som de vill. Hon bär en skam. En skam som inte är hennes. En skam som är nedärvd och överlämnad till henne att bära. Ett arv som pågått i generationer. Den skam som utgör hennes familjs historia. Hennes mamma bär den liksom hennes mamma och mamman före det. Även pappa har sin skam som är överlämnad på flickan. Den skam som dom själva inte har helat. Dom har inte själva gjort det jobb som krävs för att inte överlämna skammen i arv till sitt barn. Den lilla flickan är en empat, hon är väldigt högkänslig och tar lätt över andras skam och skuld. Det är ett tungt ansvar som hon har tagit på sig. Ett ansvar som inte är hennes men hon har inte heller något val för att hennes förfäder har inte gjort sitt healingjobb som gör att hon skulle kunna bli befriad från denna skam. Hon är ett litet barn och väljer inte själv och har heller inte alla kunskap och erfarenhet som en vuxen människa har och kan därför inte värja sig från denna skam utan bär denna bördan. Det känns för den lilla flickan som ingen i hela världen förstår henne. Andra skrattar åt henne. Vuxna människor i hennes liv säger till henne att det är inte så farligt. Tänk inte så. Det ordnar sig. Dom menar bara väl. Eller? Det finns ingen i flickans familj eller nära omkrets som kan berätta för flickan att det är inte hennes skam. Att det finns ett sätt för henne att hela sin släkthistoria. Det finns ett sätt att skydda sina energier så att man inte behöver dra åt sig allting som en svamp. Som kan lära henne att det finns högre energier som hela tiden omger henne och vill skydda henne, det är bara att tillåta dem. Vem ska lära henne det?

Skäms inte över din historia som skapat dig till den du är. Välj istället att använda dina erfarenheter och lärdomar och hela ditt släktträd både bakåt och framåt. Det är möjligt. Det enda som krävts var om någon berättat för denna lilla flicka att det inte var hennes skam, inte hennes ansvar och att det finns sätt att skydda sig. Bjud själv in din familj och gör det healingjobbet så att dina barn inte behöver ärva skammen längre. Man har ett val och kan bryta den kedjan i detta liv, här och nu. Du behöver bara sätta intentionen, jobba med energihealing själv eller med hjälp av utbildade healer. Man måste göra sitt skuggjobb. Släppa en massa ärvd skam genom att se att det var inte din. Titta på den men lägg inte in några egna känslor och sedan släpper man det som i en luftballong att stiga mot himlen. Be sedan att de lämnar din kropp och ditt sinne. Jag säger inte att det är ett litet jobb. Jag vet att det är hard work för jag har gjort det själv. Jag är den i min släktsaga som tagit på mig jobbet att hela mitt släktträd. Det är inget glamoröst jobb, inte alls. Utan du blir istället ofta missförstådd, utfryst eller annat dumt. Men det är ett jobb värt att göra för allting handlar om barnen. De barn som inte längre ska behöva bära den skammen som den lilla flickan utan val och utan kunskap gjorde. Men hon är stark, jag är stark, jag klarar det här. För det är det som jag är här för. Att hela. Att skydda mina barn från denna nedärvda skam. Nej. Stopp. Det är slut nu. För jag har bestämt mig för att göra slut på denna skam. För mina barn är värda det. För jag är värd det. För att min familjeträd är värd det. Och för att jag kan.

Publicerat

Du måste älska ditt mörker för att kunna vara i ljuset.

Kanoten är grön, det är vad jag minns. Den står intill bryggan och jag har lite problem att hålla in den samtidigt som jag försöker att kliva ner. Vattnet i ån flyter förbi mjukt och synkroniserat. Kanoten vill följa med. Vattnet drar hela tiden mot vänster för vattnet rör sig ständigt. Är ständigt på väg. Vinden är ljum och den blåser lätt i mitt hår. Jag försöker stänga ute alla andra ljud och bara lyssna till moder jord. Det sjunger en fågel längre bort. Lyssnar jag riktigt noga hör jag det lilla vattenfallet till höger. Tyst, tyst talar det till mig. Det är svårt att stänga ute rösterna som hojtar till varandra runt omkring mig. Jag vill vara ensam. Jag vill vara ett med moder jord. Med vattnet. Med fåglarna. Med bävrarna. Med vinden. Med min egen energi. Men det är svårt. Så svårt. Barnet jag är, är beroende av de vuxna. Dom vuxna som kränker mig, som hånar mig, som inte förstår mitt behov av ensamhet. Min själ gör det. För den är vis. Kanske mycket äldre än de vuxna. Redan som barn förstod jag kopplingen med allt som finns runt om oss. Fly, fly fly fly….. det är en lite röst i mitt huvud. Det låter som en liten älva. Jag drar mig undan lite mer. Men de följer efter. Jag får skäll för att jag är annorlunda. Jag får skäll för att jag inte är med de andra barnen. Men de låter för högt. De leker lekar jag inte vill. De kivas och brottas. Det vill inte jag. Jag vill vara i min egen energi. Där jag hör rösten från själen som vägleder mig. Blicken vandrar. Jag ser tallar. Jag ser vattnet. Jag ser stenar i alla de former. Med mossa. Utan mossa. Blåbärsris. Myror som använder barren på marken att bygga sina stora stackar mot söder. Jag känner solen värma mitt ansikte. Jag gör ett nytt försök att kliva i kanoten men genast är de andra där och vill följa med. Kränkningar igen. Påståenden om min person. Att jag inte duger. Att jag är ful. Att dom andra barnen är bättre än jag. Att jag aldrig kommer att bli något. Att jag aldrig kommer hitta någon som vill ha mig. Jag förstår då inte att skydda min energi. Allt är som ett öppet sår som ingen ser men jag känner. Det är det enda som jag känner. Jag har ingenstans att ta vägen. Jag kan inte dra mig undan. För de andra följer efter. För att de vuxna vaktar mig och varje steg jag tar samtidigt som man fortsätter med kränkningar. Om mig. Om vad jag inte duger till. Varför? Jag vet inte vad som är värst. När jag inte får vara ifred. Alla kränkningar. Eller som ibland bara bli totalt nonchalerad. Som luft. Allting gör ont. Bara på olika vis.

Som vuxen har jag fått lära mig att titta på mitt mörker. Att lära känna mitt mörker. Att acceptera att det är en del av mig. Jag förstår nu att det ena kan inte finnas utan det andra. Som varsin sida av ett mynt. Som natt och dag. För att kunna leva i ljuset måste jag älska mitt mörker. För det är en del av mig. Det är en del av min historia. Jag har gråtit. Jag har skrattat. Kanske mest gråtit. Jag har vridit mig i smärtor. Jag har lärt mig andningsövningar. Men jag har också älskat. Älskat mig själv ibland. Älskat någon annan. Samma sak. Du måste kunna älska dig själv för att kunna älska någon annan. På ett ärligt sätt. Inte vara beroende av någon. Inte vilja ha andras uppmärksamhet för att vara någon utan verkligen älska. Älska ditt mörker. För då kommer ljuset. Ljuset är det som kommer att bära oss framåt. Mörkret är det som får oss att växa. Många gånger har jag haft känslan av att en elefant sitter på mitt bröst. Jag kan inte andas. Men lustigt nog är jag inte rädd. Inte rädd för döden. Det är bara en del av resan. Jag vill inte lämna mina barn. Där är jag inte klar. Inte redo än. Men jag är inte rädd. Andas djupt. Andas in, ut, in, ut, in, ut… Elefanten flyttar på sig till slut. Jag säger tyst till mig själv de dom andra aldrig säger. Jag känner på min kropp för att lära mig älska den när andra inte gör de. Jag älskar mitt mörker så att det kan transformeras och släppa in mer ljus. Det är en del av mig. Jag har accepterat det. Så mycket smärta. Så mycket mörker. Så lite syre. Flytta på dig elefanten.

Publicerat

När solen lyser glimmar det till…

En bit framför mig glimmar det till på backen. Jag gå närmare för att se vad det är. Men när jag kommer fram dit jag trodde att det var ser jag ingenting. Det ser ut precis som vanligt. Vanligt gräs. Vanliga stenar. Vanlig jord. Luften omkring är tät. Den liksom smyger sig på. Vinden susar i träden. Tänk om… tänk om.. tänk om jag kunde skapa mig ett liv som jag ville ha. Ett drömliv. Som att bygga en gubbe i lera. Jag formar mina händer som om jag hade lera i dem. Men det har jag inte. Försöker att känna känslan av en varm lera. En lera som värmts upp av solen. Roterar mina händer fram och tillbaka i små cirklar. Blundar. Vad känner jag? Finns det någon doft? Är händerna varma eller kalla? Vilka ljud hör jag? Vilka färger ser jag framför mig i mitt tredje öga? Kan jag bilda av någonting annat än en gubbe? Jag ser en örn flyga förbi inne i mitt tredje öga. Vad kan den vilja? Vad betyder det för mig? Vilken färg har kärlek? Vad kan jag göra för dig i dag? Är livet rörigt? Är mina tankar röriga och fulla med knutar? Som små, små spjut som bara skjuts ut från min hjärna. Utan kontroll. Stopp! Var ligger min energi? Är den manlig eller kvinnlig? Styrs jag av mest driv och handlingskraft eller omsorg och kärlek? Vad driver dig? Var är balansen? Varför så många frågor? Var finns svaren? Inombords. Inuti mig. Jag kan skapa vad jag vill. För jag är fri. Jag kan tänka vad jag vill. För jag är fri. Jag kan söka mig inåt i mig själv efter svaren. För jag är fri. Fri att älska vem jag vill. Fri att göra vad jag vill. Fri att älska mig själv som den unika skapelse som jag är, liksom du. Du är kärlek. Du är unik. Du är…… för att du lever. Var vem du vill. Älska dina barn. Dina barn behöver dig. Vi lever i en tid då det är extra viktigt att hålla barnen nära. Dina barn, grannens barn, samhällets barn, jordens barn, allas barn. Barnen är det vi ska hålla närmast hjärtat. Barnen är dem som vi ska skydda med allt vi har. Barnen är dom som skapats för din och min framtid. Jordens framtid. Livets egna längtan efter sig själv. En förlängning av dig. Det som gör att historien skrivs. Det som gör att historien lever vidare. Det som gör att historien inte dör.

Vad menar jag med alla dessa röriga tankar som bara skrivs ner som de kommer. Vi lever i en tid då det är svårt att veta vem man är. Det är svårt att veta vart man ska. Det spelar inte så stor roll. Du kan inte gå fel. Kanske bara en liten längre väg men inte fel. Vi måste finnas för varandra nu. Vi måste se kärleken i det vi har runt om oss för att livet är så svårt så vi måste hålla ihop. Samhällsstrukturer rasar runt oss. Det spelar ingen större roll var i världen du befinner dig för det är lika överallt. Bara att det faller olika fort. Men det faller. Var inte rädd. För det är någonting bra. För att man ska kunna bygga någonting bättre. Vi är här för att sprida ljus och kärlek. Inte för att kriga och hata. Inte för att gå med skygglappar för våra ögon och hoppas att någon annan ska lösa problemet. För det kommer inte att hända om vi inte samarbetar. Vi kan inte lita på våra regeringar att de ska göra det som är bäst för oss för de kommer alltid att göra det som är bäst för dom. Vi måste bli våra egna arkitekter. Det känns tung och omöjligt ibland men det behöver inte vara så svårt. Alla gör det som de är bäst på. Litet som stort. Alla har en egen roll. Alla bär en egen pusselbit till detta enorma pussel som är vår framtid. Kom ihåg att ni är fri. Ni är fri att välja. Kärlek och hat. Frihet eller slaveri. Gemenskap eller ensamhet. Framåt eller stagnation. Lär er älska ert mörker. Först då kan ni se ljuset riktigt klart. Först då är valet äkta. Se din skugga. För den finns där. Alltid. Yin och Yang. Mörker och ljus. Kärlek och hat. Älska ditt mörker, först då älskar du hela dig. Love and light.

Publicerat

Idag ska jag berätta lite om mig..

Flickan drar ner mössan längre över öronen. Vinden isar på kinderna. Stegen är tunga och flickan är likgiltig i känslorna. Husen runt omkring ser ombonade ut, värmen i från familjerna känns liksom ända ut. Men flickan fryser, lika som hennes känslor. Hon känner sig inte älskad, hon känner sig inte önskad. Vuxenvärlden har misslyckats att ge flickan den ombonade värme som ett barn behöver för att utvecklas. I stället känner hon sig trött, ångesten kommer krypande mer och mer för varje steg som hon närmar sig hemmet. Vad är det för sinnesstämning i hemmet idag? Flickan vet att hon ska göra sig osynlig, ja i alla fall så osynlig som det går för att slippa konsekvenser. Smyga sig in, ta av sig skor och ytterkläder och smyga upp till sitt rum. Stänga dörren. Hungern sliter i kroppen och hon har ont i magen men flickan vet att mat får hon inte. Kommentarer som -”Skyll dig själv om du inte åt skolmaten”. Flickan vet allt för väl att hon kommer att få titta på när hennes bröder får mat medans hon får gå hungrig därifrån. Gå in i köket och ta någon smörgås när de andra lämnat köket vet hon av erfarenhet att det kan göra ont. Både fysiskt och psykiskt. För hon har testat det någon gång men fått lära sig att de räknar smörgåsarna och man kan få sitta i timslånga förhör om man råkat ta någonting. Utegångsförbud eller någon annan bestraffning var en vardag och i ren överlevnadsstrategi har flickan lärt sig att tiga. Lärt sig att inte ställa frågor. Lärt sig att somna hungrig. Allting för att sedan få höra vad mager hon är, att hon inte kommer att hitta en livspartner och att det inte faller någon skugga av henne på grund av hennes magra kropp, att hon är ful. Flickan har fått lära sig att vuxna sviker och att man får klara sig själv på bästa sätt ett barn kan uppbåda.

Men här står hon idag. Vuxen. Med en egen familj. Det gick bra med henne trots allt. Det betyder inte att det inte har ett pris och att kampen är evig. Det betyder att hon klarade sig. Det betyder också att den nu vuxna flickan vet att hennes historia inte är unik. Många kämpar idag. Världen är trasig. Men det finns hopp. För att vi finns. Vi som har upplevt liknande saker och att vi kan berätta vår historia för varandra som tröst och som healing. Vi finns för varandra, dom som vill. Man kan dra varandra framåt i sin kamp och i sin läkning. Tillsammans blir vi starkare. Tillsammans kan vi vända på allt det mörka istället se ljuset. Med början att se de små sakerna. Man har mycket att leva för. Vi lever i en fantastisk värld. Om man ser det vackra med moder jord. Glöm alla krig. Glöm all misshandel. Glöm orättvisor. Bara för en stund, bara för att kunna höra fåglarna eller känna värmen i ansiktet av solen. Bara för att kunna känna strukturen på trädstammen eller bada i en sjö. Klappa ett djur. Det finns så mycket vackert att leva för och tillsammans kan vi hjälpa varandra att se det. Jag är helt övertygad om att vi har vår historia så att vi kan berätta den. Ingenting händer av en slump utan är din läxa, din erfarenhet för att man ska ta det med sig i livet och det är själens utbildning. Jag har gått så många kurser, så många timmar i samtal bara för att jag har så många sår, så tung ryggsäck. Men jag har börjat läka.

Publicerat

Lighthouse..

Nu är det mer tid än någonsin att hålla sitt ljus. Sitt inre ljus av kärlek till sig själv och till allt levande. Genom att stå stabilt i dessa tider och hålla sitt inre ljus hjälper man inte bara sig själv utan också kollektivet. Genom att ge sig själv den tid och kärlek som man kanske inte gör till vardags kan man nu skapa ett nätverk av kärlek runt om planeten. Vi är i en tid där vi måste inse att alla är ett och de tankar och känslor som du bär skapar även en verklighet för alla. Via energier. Var medveten om dina tankar, dina känslor och ditt agerande, på så sätt kan du medvetet skapa en energi som gynnar allt levande och hjälper moder jord att städa bort de låga energier som har levt av henne under dessänger.

Pin by 𝓛𝓮𝔁𝓾𝓼 ☾ on positivity | Words quotes, Heart quotes, Short quotes

Föreställ er att alla relationer ni möter, alla utmaningar ni möter är en direkt spegelbild av ditt eget inre. Det är det enda stället som du kan förändra. Förändra det med kärlek. Kärlek är den högsta frekvensen som en människa kan hålla. Det är också den snabbaste energin att transformera. Skapa bara tankar som du vill uppleva. Skapa en inre värld med hjälp av din fantasi, en värld som är bara din med den bästa förutsättningen du vill skapa. Kom ihåg att ingenting är för stort, för omöjligt eller löjligt. Allting är möjligt. Så fantisera på med medvetna tankar för dig själv och hela planeten.

Ljus och kärlek till alla mina läsare <3

Publicerat

Happy people build their inner world.

Ärligt jag är lycklig när jag känner mig trygg. Jag är lycklig när jag känner kärleken i mitt hjärta. Jag är lycklig när jag kan göra någon annans dag. Jag är lycklig när min inre värld är i harmoni med mina drömmar. Jag är lycklig när jag kan känna tacksamhet för det som jag har. Jag är lycklig när jag kan ge mig själv det erkännande som jag förtjänar. Jag är lycklig när jag kan se det suveräna i det lilla. Att känna doften av blommorna, se färgerna på höstträden, höra mina barn kalla mig mamma, att känna smärtan gå över, att känna hopp. Det finns mycket hopp för framtiden. Det viktiga här är att vi håller ihop. Vi måste hjälpa varandra fram…. hjälpa varandra i det lilla i vardagen. Vi lever i en svår tid i den yttre världen men den inre världen den du bär i ditt sinne, i ditt hjärta, den är fortfarande ljus. Du kan välja att fokusera på den yttre världen och se mörker och rädslor eller fokusera på den inre världen där du är fri, ohotad, kärleksfull, din egen healer, där du kan sprida kärlek till den yttre världen så att andra människor kan ta del av ditt ljus, din kärlek. Det är en gåva som vi alla föds med. Problemet som jag ser det är att vi är så indoktrinerade i en falsk sanning så att vi har slutat att söka oss själva. Vi har slutat att se vår egen suveränitet för den bär vi var och en. Vi har blivit uppfostrade in i en värld där vi tror att vi är beroende av den yttre världen för att våra liv ska fungera. Vi behöver politiker som sätter upp lagar, vi behöver doktorer som ska tala om för oss vad vi ska ta för mediciner, vi behöver skolan som ska tala om för oss hur vi röstar fram dessa politiker, skolan ska berätta för oss hur vår historia ser ut utan att vi ifrågasätter om det ens är sant. För vi har lärt oss att inte ifrågasätta. Vi har lärt oss att vi är ingenting utan den yttre världen som talar om för oss vad klockan är. Vilken tid du ska infinna dig på ett jobb som sliter ut dig för en lön som inte går att leva på medans de som sitter högst upp på pyramiden blir ofantligt rika. Så rika så att 95% av världen inte ens kan föreställa sig. Vi har blivit lärda att denna värld inte skulle fungera om vi inte faller in i mallen och gör vårt jobb. Att vissa måste få bli rika på alla andra människors bekostnad för att det alltid har varit så, de kommer med idéerna…är det verkligen så? Men jag tror inte på det. Jag har jobbat under många år för att hitta in i mig själv, i min trygghet, i min suveränitet… i meditationer, i tankekontroll, i övningar på att se kärlek i det som känns helt hopplöst, att bryta karma från min barndom… mina föräldrar. Jag har övat på att andas rätt. I alla fall när jag kommer ihåg det. Man får börja med små tankeövningar så kommer man snart in i det. Lev i nuet. Plocka medvetandet från huvudet ner i hjärtat. Öppna upp din intuition. Förstå att det mesta som finns är här för att göra ditt liv underbart. Det är endast en liten promille av allting som är negativt. Fokusera inte på det. Snälla följ med mig i det här.. Världen behöver er. Moder jord behöver er. Mänskligheten behöver er. Vi gör det tillsammans. Vi alla är ett. Vi alla är skapta ur samma källa. Kärlek och ljus till er alla..

Publicerat

Tänd en lampa för andra så lyser du även upp din egen väg..

När Tilde vaknar är det mitt i natten. Först förstår hon inte vad som har väckt henne men sedan hör hon ljudet. Först låter det som om någonting viner genom luften, någonting som är stort och tungt.. men sedan kommer smällen. Skriken som följer är öronbedövande. Hon smyger fram och kollar ut genom sitt fönster och utanför är det kaos. Hon förstår inte vad som händer men hon ser att människor, hennes grannar, dom hon har känt hela sitt liv fast det inte varit så länge ligger där ute, sårade. Det kommer gubbar, gubbar i stora hjälmar och skriker. De rycker tag i hennes grannar, hennes vänner. Den trygghet och kärlek som hon har fått lära sig av sina föräldrar är borta på ett ögonblick. Hon känner bara oro och rädsla. Vad händer? Varför gör de så hår? -Tilde bort från fönstret. Pappa kommer in och skriker. Han tar tag i min pyjamas och drar bort mig. -Men pappa vad händer. Varför är du så rädd? -Någonting otäckt har hänt och vi måste gömma oss, skydda oss själva.

På vägen ut på baksidan av dörren sitter hennes vän, en flicka i samma ålder som hon. Hennes huvud är nedborrat mellan knäna och hon gråter ljudligt. Bredvid henne sitter familjens hund. Han försöker puffa på henne med nosen som tröst. Jag tvärstannar och drar i pappas arm att göra lika. – Vi kan inte lämna dem här. – Nej, du har rätt säger pappa. Han ser verkligen bekymrad ut. – Var är dina föräldrar flicka. – De är döda, de slog dem. Nu är de borta. De sade åt mig att gömma mig med hunden och vi gjorde det. – Du får följa med oss. Men var tysta tjejer. För det är fienden utanför.

Tanke: I separation ligger världens största elände. I medkänsla ligger världens sanna styrka. //Buddha

Som rubriken antyder hör alla människor ihop, allt levande hör i hop, alla tankar som man har påverkar även alla andra, man har alltid ett val att göra gott eller göra ont. Eller varför inte vara helt passiv och bara titta på. Ibland kan det vara nödvändigt att vara åskådare, som det som nu händer i vår värld och här i Europa. Det gäller tänker jag att kunna vara objektiv, se allting från ett fågelperspektiv. Tro inte helt blint på allting som kommer från mainstream utan känn efter i era hjärtan hur ni tycker att det känns den information som kommer. Många gånger i historien har man som makthavare kört med rökridåer. Bli inte livrädda på en gång utan leta inåt, in i era hjärtan efter sanningen. Den finns där. Hjälp sedan din granne, visa dig solidarisk för dina medmänniskor så hjälper du även dig själv. Visa dem vägen så finner du även din egen väg. Om du känner att du inte riktigt passar in i denna världsbild som vi nu har här så är det nog så det är. Den känslan finns där för att dom människor som lever med oss på denna planet, de människor som själva ser sig som ljusarbetare, lika som jag gör.. är det. De finns här, vi finns här nu i denna svåra tid av uppstigning för att hjälpa moder Gaia, hjälpa kollektivet och hjälpa oss själva att skapa den nya världen.. Den värld där kärleken, respekten och friheten finns. Vi som har barn födda i denna tid, se dom som lärare… de är här för att visa oss vägen till vad som är en bättre värld. Ta er tid att lyssna på dem, låt dem berätta för er om sina visioner, vad som hade varit en bra dag för dem, vad de har för önskemål och vad vi kan göra för att uppnå just det.

Ta med er dessa tankar tills nästa gång vi hörs… se vad ni kan göra för att hjälpa till. Även de små sakerna gör stor skillnad. Som ett leende, en hjälpande hand, en god tanke eller varför inte se för ditt inre hur du sänder ljus av hopp och kärlek till de delar i världen nu där det är som mest oroligt för att ge en hjälpande hand. Tro mig det fungerar. Ju fler vi är som skickar kärlek och ljus, ju starkare blir effekten. Börja sänd ljus, för Gaia, för kollektivet och för er framtid.

Natural Life quotes