I natt drömde jag en konstig dröm. Egentligen är den nog inte så konstig utan väldigt talande. Jag var ute och gick med min mor. Vi talade om vardagliga saker. Plötsligt tog ett träd tag i mig, som en scen från Sagan om ringen, lyfte upp mig och höll mig hårt fast. Jag kunde inte röra mig alls. Trädet var en ek och hade absolut inga blad. De grenar som kramade om mig och höll mig fast började att skifta mellan att vara trädgrenar och boaormar. För varje skiftning kröp de närmare och närmare min hals. Jag kunde inte tala och kände att jag snart inte skulle kunna andas heller. Då stiger en elak häxa fram, en sådan som man skulle rita i en barnbok. Hon hånade mig och skrattade och talade om för mig att jag aldrig skulle klara mig. Hon sade att det var på grund av mina val jag gjort under livet. Jag kände att jag måste ta tag i det annars skulle jag kvävas. Någonstans ifrån mitt allra innersta letade jag fram ett ”jäklarinamma” en styrka att bara bryta mig loss. Jag förstod samtidigt att det handlade om millisekunder som jag hade på mig. Jag fyllde mina lungor med luft och spände ut bröstkorgen allt som jag kunde samtidigt som jag slog ut med mina armar och hoppade. Grejen var att vi stod alldeles intill ett stup och jag visste att det var den enda vägen så jag hoppade. Sedan föll jag fritt i säkert ett par hundra meter. Man såg ingenting neråt utan bara vitt så jag visste inte alls vad jag skulle landa i. Men jag bestämde mig där mitt i fallet att jag skulle lita på universum, mitt änglateam så jag kände en sådant lugn för jag visste att jag skulle landa på fötterna. Efter att jag gjort ett fritt fall ett tag såg jag ett grönt träd, en ek som var full av gröna blad. En enorm ek som tog emot mig. Den saktade ner mitt fall och det gjorde inte det minsta ont. Längst ner vid foten av eken stod trollkarlen Merlin och tog emot mig i sina armar. Ställer ner mig på marken och säger att det varit förutbestämt att jag skulle klara detta. Att jag hade det med mig i min personliga plan för detta liv att landa på fötterna och att leva i överflöd lika som bladverket i eken. Stora gröna friska blad över allt.
I en sådan stund kan man känna den kärlek som kommer från universum, från moder Gaia och de flesta människor som lever här. Man känner att valete är så enkelt. Att gå i kärlek. Att välja kärlek i allting som man gör och säger. För sig själv och för alla andra. Jag vill också passa på att säga då att jag ger all min respekt och all kärlek och ljus till de lastbilschaufförer som just nu i skrivande stund kör convoy för friheten till alla. De samlas i grupper över hela planeten för att stå upp för mänskliga rättigheter och frihet för alla. Det är kärlek när den är som renast. En kamp för friheten för alla och för alla våra barns rättighet att leva i en fri värld. I ett paradis som moder Gaia är menat att vara.
All kärlek och ljus från mig till er <3..
