Kärlek kan komma i små paket..

När ska människan börja att se att djuren är här för att lära oss människor leva i kärlek? Olika djur har olika uppgifter men det handlar i grunden om att vi ska läka våra hjärtchakran och öppna oss för villkorslös kärlek. Jag blir så ledsen när man läser gång på gång om hur vi människor inte bara skadar djur utan även varandra. När gick det över till att vi har rätt att äga ett annat liv? När tog människan sig den rätten att köpa en hund för att utnyttja den sexuellt? När tog människan sig rätten till att skada små barn? När tog sig människan rätten till att bestämma över naturen? När tog sig människan rätten till att förslava ett liv som är mer högintelligent än vi bara för att vi kan utnyttja deras välvilja? Jag har tre chihuahua och tre katter. Jag brukar ta mig tiden att studera dem för att de har ett språk där de försöker att tala med mig. Som att kattens kurr vibrerar samma frekvens som kroppen läker sina celler. Eller att hunden kan berätta för dig att någonting inte står rätt till. Ja jag har faktiskt egna erfarenheter av det. En hund kommer alltid att älska dig villkorslöst oavsett om du förtjänar det eller inte. En katt kommer alltid att skydda ditt hem från lägre energier, bara för att den älskar dig. Kärlek kan komma i små paket……

Att släppa sitt ok

Det är så det är. Alla människor drar runt på gamla vanor som man borde släppa. Som ett tungt traktordäck som är fastkopplat på ryggen i en jordig åker. Den bara stretar och drar och samlar upp mer jord. Det blir tyngre och tyngre. Det är som om man lever bakom en slöja. Radiostyrda går vi upp varje dag för att göra det som förväntas av oss. Som hamstern som springer runt i sitt hjul eller som en guldfisk i sin skål. Man kommer alltid tillbaka till ruta nummer ett. Hur kan man komma ur det då? Man lär börja med att se vad det är som egentligen föregår i sitt liv. Vilka drömmar har jag? Vad gör jag för att uppnå dessa? Är det förlegat att en liten procent av befolkningen fattar alla beslut för oss alla? Är det förlegat att ha ett styre där makten ges av folket istället för att folket äger makten? Är vi kapabla nog, smarta nog eller tuffa nog att bestämma själva? Vad är den röda tråden genom ditt liv? Vad drömde du om när du var liten? Vilka talanger har följt med dig som en tråd genom livet? Är det dax att sätta sig själv i första rummet och göra det som jag egentligen vill? Släppa oket. Har världen kommit så långt så att vi alla kan samsas och skapa en värld av kärlek och jämställdhet oavsett vad???

[BLOG] Stop Self-Sabotaging Your Success With This Trick

Intension, handling, tacksamhet..

För mig känns det som någonting vi alla skulle leva efter. Först har vi en dröm, någonting som vi vill uppnå. Man kan göra den drömmen så mycket i detalj som man kan. Jag tycker det är bra att jobba med storyboard. Där både skriver jag och klipper ur bilder. Gör en plan. Sedan gäller det att hitta hur man ska sätta drömmen i verket. Göra en verklighet av den. Helt beroende på hur avancerad drömmen är så kan det vara bra att börja i små portioner. Allting sammantaget kan leda till någonting stort. Till målet. Det är viktigt att komma ihåg att vara tacksam. Hela vägen. Tacksam för det man har åstadkommit. Tacksam för de läxor man har lärt på vägen. Tacksam för det finns människor som tror på mig. För det gör det alltid. Det börjar hos en själv. Affirmationer är alltid bra. Som till exempel….

  • I dag är jag stark.
  • I dag är jag vacker.
  • I dag når jag framgång.
  • I dag finner jag kärleken i mig själv.
  • I dag skapar jag.
  • I dag låter jag ljuset vägleda mig.
  • I dag älskar jag…

Hur programmerade är vi?

Hur länge ska vi behöva leva utan frihet? Vem tjänar på att strukturen i samhället ser ut som den gör? Vem ansvarar för den programmering som människan utsätts för redan som små barn? Bara för att vi har fått lära oss att det är det normala. Att man måste tillhöra den stora gemenskapen för att överleva. Är det verkligen så? Vem förlorar på att den stora massan kliver ur sina ekorrhjul? Inte den lilla människan. Måste det som dom styrande vid makten säger är sanningen, måste det verkligen vara så? Eller är vi programmerade som radiostyrda robotar som bara jakar och accepterar det som auktoriteten säger. Om all produktion i ett land som Sverige bara stannade en dag….. vem betalar maktens lön då? Vem betalar för de höga chefernas lön då? Vilken i höga maktpositioner skulle kunna ha sin standard kvar? Ha sina höga löner kvar? Bo i sina flådiga villor… Om inte människor som du och jag drog det stora ekorrhjulet så att deras glansdagar blir möjliga. Är det rättvisa? Vem avgör vad som är rättvist? Det är lika i hela världen. Alla vill ha mer och de som redan sitter på toppen av pyramiden vill inte ha dit dig eller mig. De vill ha sin makt, sina pengar och sin position ostört och orubbat. Vem äger makten att ta tillbaka sin frihet? Jo det vanliga folket. Dom som du och jag. Bara man öppnar upp ögonen och ser på verkligheten som den egentligen är och inte som media vill att du ska se den. Följ pengarna. Någon tjänar otroliga pengar på ditt sätt att leva. På att du har en lön uträknat så du knappt kan överleva på de. Vem skulle förlora på att allting stannade upp?

  • ”Om någon frågar dig hur en som precis flyttat dit egentligen kom dit, och du inte vet, kan du bara säga “På det vanliga sättet, om du förstår vad jag menar”.
    – Nalle Puh

Att älska villkorslöst

Jag är din dotter. Jag är ditt barn. Räcker inte det så vet jag inte vad du kräver av mig. Alla barn har rätt till villkorslös kärlek. Det är en födelserätt. Vilket barn ska behöva prestera för sina föräldrars kärlek. Jag älskar mina barn lika. Jag älskar dom villkorslöst. Bara för att dom är en del av mig. Dom är mitt val. Dom är mitt ansvar. Jag kan bara ansvara för vad jag gör. Inte vad du gör. Jag kan bara ansvara för vad jag säger inte för hur du tolkar det. Alla är födda med det valet. Det fria valet. Jag är din dotter, ditt barn… om inte det räcker för dig vet jag inte vad du begär av mig.

Det är allas rättighet. Att älska och bli älskad. Alla kan älska villkorslöst, kravlöst. Alla kan ta emot kärlek kravlöst. Det är en människlig rättighet. En rättighet som dom flesta har glömt. Egot har fått en alldeles för stor plats alldeles för länge. Har vi glömt hur man älskar, verkligen älskar på riktigt? Vem är värd vår kärlek, vår tid? Vad vill man ha tillbaka bara för att ge? Ska man verkligen kräva något för sin kärlek?

  • ”Du kan lära dig att tala genom att tala, att studera genom att studera, att springa genom att springa, att arbeta genom att arbeta; på samma sätt kan du lära dig att älska genom att älska.”
    – Frans av Sales

Rättvisa och orättvisa..

Finns det något ord som triggar mig så är det rättvisa. Eller ska vi säga orättvisa. Det är ett ord som jag verkligen kämpar med känslomässigt. Det spelar inte så stor roll vad det är för situation det gäller bara att jag reagerar starkt på orättvisor. Nu med det politiska läget vi lever med i Sverige eller om vi talar om den pandemi som råder i världen så ogillar jag skarpt orättvisor. Jag läste idag om att vår regering vill lägga fram förslag på nya regler i pensionssystemet, bara en sådan grej kan få mig att bli upprörd. Är det rättvist att man ska jobba och slita ett helt liv där de tar procent av lönen samt att arbetsgivaren betalar in pengar så ska man inte kunna leva på det när man blir gammal. Är det rättvist att politikerna själva sätter sig på undantag där reglerna inte gäller dom. Dom som har tagit hand om alla våra skattemiljader, fördelat dem som de har velat och sedan säga till oss att det inte finns pengar för oss att gå i pension. Nej det är fel. Tycker inte alls om det. Det behövs ett helt nytt mera rättvist ekonomiskt system. Ett system där man kan få lika förtjänst av att vara en människa. Där inte endast de få på toppen ska kunna dra nytta av eller ska jag säga utnyttja alla de miljader som du och jag hjälper till att dra in. Nej mer kärlek in i systemet. Mera kärlek till de människor som sliter varje dag. Mera kärlek så att alla vet att de är värda precis allt och lite till.

”Alla våra drömmar kan gå i uppfyllelse, om vi har modet att hålla fast vid dem.” // Walt Disney

I dag är jag stark..

I dag är jag tacksam… I dag är jag stark… I dag känner jag kärleken… I dag har jag ätit mig mätt.. I dag har jag fått kramar av mina barn.. I dag har jag värme i mitt hus.. I dag är jag tacksam för att jag har pengar kvar…. I dag är jag tacksam för min partner.. I dag är jag tacksam för de djur som jag har.. I dag är jag tacksam för mina drömmar.. I dag rättar jag mig efter mig själv.. I dag har jag kläder på kroppen.. I dag har jag talat i min telefon.. I dag skriver jag på min dator.. I dag känner jag lukten av blommor.. I dag har jag tänt en eld i öppnaspisen.. I dag sitter jag skönt på mina stolar.. I dag ska jag sova skönt i min säng.. I dag är jag tacksam för min änglar.. I dag är jag tacksam för alla möjligheter.. I dag är jag glad..

”Att leva är inte nog; solsken, frihet och en liten blomma måste man ha!” //H.C. Andersen

Ni är älskade mina barn..

Jag har lyckan att ha barn. Barn som inte ägs av mig utan bara är till låns. De är fria människor med friheten att vara de dom är ämnade till. Men de är ändå min största skatt. Fyra stycken skatter. De skapar så mycket kärlek och de är dom som lärt mig vad kärlek är. På riktigt, på djupet. Jag brukar säga att de är min största lycka och och min största sorg. För mot barnen bär man ingen skyddsutrustning. Barnens sorg är min sorg. Renodlad och direkt i hjärtat. Men de är också de som lär mig om kärleken till livet. Viljan att uppnå min bästa potential av mig själv. Dom är mina att skydda tills den dagen de vuxit upp till fria människor på jorden som ska ta över att vara sina bästa potentialer. Leda en ny generation in i framtiden. Livet är en gåva även om dessa tider kan få vem som helst att tvivla. Vi måste hålla ut och hålla ihop. Ljuset finns där i slutet av tunneln.

Jag läste en artikel om barn som blir kidnappade och förda ner under jord i tunnlar för stora pedofilnätverk. Det gjorde mig så ledsen. Rädslan och smärtan blir så tydlig så den går att ta på. Då måste vi stå starka. Vi måste skydda våra barn. Det finns mycket mörker där ute och vi måste koncentrera oss på att stå i ljuset. Välja våra tankar. Välja våra handlingar. Välja att sprida ljus och kärlek till alla.

”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” //Astrid Lindgren

Väntan..

Hur bra är vi på att vänta? Gör vi någonting annat i livet? Finns det någonting vi egentligen gör mer? I dessa tider har vi verkligen fått smaka på det. Men måste vi verkligen gå och vänta som vi gör eller kan vi faktiskt aktivt göra någonting åt situationen? Vem bestämmer att vi måste vänta? Jag kan göra vad jag vill. Jag kan påverka själv min verklighet. Ju mer vi vaknar upp ur våran dvala och ser saker som det är, desto mer kritiska blir vi över väntan. Vi väntar på stora som små saker. Allt från kön på affären till lottovinsten. Vi väntar på löneökning eller att lönen över huvud taget. Vi väntar på att vår arbetsdag ska ta slut. Vi väntar på lunchen så vi får äta. Vi väntar på att barnen ska klä på sig. Ni förstår själva. Hur många minuter om dagen väntar vi? Kan vi släppa det ens när vi sover? Hur ska man då göra för att göra väntan till någonting som gynnar mig och hela kollektivet? Kan man göra väntan till någonting som är positivt? Det är klart att man kan.

  • Göra sina arbetsuppgifter med glädje.
  • Tala med människor som kanske är ensamma när man står i en kö.
  • Tänk inte hela tiden om och när utan försök att leva i nuet.
  • Man kan lära sig att känna tacksamhet för det man har. Tacksam för den maten man har i kylskåpet. Tacksam för de pengar som man har på kontot. Tacksam för det hem som man bor i. Tacksam för sin familj och sina vänner.
  • Lära sig nya saker.
  • Gå med i en förening. Och så vidare.

”Den som är född att lyda, lyder till och med på tronen.”// Luc de Clapiers de Vauvenargues

Stäng av..

Jag har funderat många gånger hur man stillar alla tankar. Jag har funderat många gånger hur man gör för att få den återhämtning som man längtar så efter. Jag har funderat många gånger på hur man bara känner kärlek direkt från hjärtat till alla runt omkring oss. Jag har funderat många gånger hur jag älskar mig själv först. Jag har funderat många gånger hur man vägleder sina barn till deras högsta potential. Jag har funderat många gånger på vad man ska äta för att kroppen ska må bra. Jag har funderat många gånger på hur många glas rent vatten kroppen behöver. Jag har funderat många gånger på … ja ni förstår vad jag menar. Ta en promenad i naturen. Stilla alla tankar. Försök att ta in vad som egentligen händer runt omkring oss. Försök att ta in hur vacker vår jord är. Kanske då kan vi börja vara lite mera rädd om den. Vi har bara lånat den av våra barn. Vi kan inte förgöra det enda hem som vi har för att vi inte har tid att stilla oss. Ta dig tid. Det kommer göra alla en tjänst. Framför allt en tjänst till dig själv..

”Det sägs att kärleken inte känner några gränser. Men gränserna är just det intressanta.”
//Jean-Luc Godard