Fotspår

Äntligen har vi vår här i norra delen av jorden. Strumporna har åkt av och man kan lämna sina barfotaspår direkt på moder jord. Känslan av att ha mjukt svalt gräs under fotsulorna när man med lätta steg känner sig fram efter en lång vinter. Min kropp har längtat efter denna stund. Att släppas ut från alla dessa lager med kläder som krävs när det är vinter. Kylan som bitit sig fast så länge och smärtat in i varje ben i kroppen. Nu kommer vårsolen och värmer upp mig på djupet. Nu kommer livsglädjen och energin som är så välkommet och efterlängtat. Det är dags att öppna upp fönstren och släppa ut den gamla energin och låta vinden svepa genom rummen för att rena och lämna plasts för ny energi. En ren, lätt och livsgivande energi som kommer med värmen och solen. Andningen känns helt enkelt lättare nu. Man bara tar tid att andas djupt, djupt ner i magen och känner hur ren lust skapas. Mörkret ska nu bytas mot ljuset. Vänd upp ansiktet mot solen, ta emot solstrålarna och låt de läka dig. Se dig själv för varje steg du tar barfota på moder jord lämna ett fotavtryck av guldfärgat ljus. Skapa liv tillsammans med moder jord. Nu är våren här och allt ska vakna. Träden blir gröna igen. Isen på bäcken släpper och vattnet flödar åter fritt. Fåglarna sjunger sin vackra sång överallt. En fjäril flyger förbi så gul och fin. Hälsar på sitt sätt genom att visa sin gudomliga skapelse. Djuren i skogen föder sina ungar och livet fortsätter. Det är vackert att finnas till. Naturen tar sin tid på sig. Blommorna slår ut så sakta. Grönskan sprider ut sig. Insekterna börjar genast att jobba, för dig, för mig och för allt levande. Hedra denna förvandling. Gläds åt det som sker. Känn tacksamhet för att just du får uppleva denna stund när allting visar sig i sitt överflöd. Känn glädje med ormen som kan ligga på stenen och värma upp sig i solen. Känn glädja med fåglarna som sjunger in våren med dig och välkomnar sina ungar. Känn glädje med vattnet som åter flödar. Känn glädje med den färgprakt som nu tar sin början. Känn glädje för myrorna som åter börjar bygga sina enorma myrstackar. Känn glädje för alla fjärilslarver som snart ska förvandlas till vackra fjärilar. Känn glädje med att just du har valt att vara i denna stund. Ta dig tid att se det som verkligen finns runt dig i överflöd. Det finns så mycket att vara tacksam för, att glädjas åt och att njuta av. Teet som smakar extra mycket när du kan dela det med upplevelsen att gå ut på moder jord och bara ta in allting. Livet är värt att leva bara man ser att man lever i ett överflöd och allting finns till för dig och för mig alldeles gratis. Det finns ingen konkurrens. Det finns ingen anledning till avundsjuka. Det finns ingen som kan bestämma. Allting finns där mitt framför oss. Allting är där på lika villkor för alla.

Sätt just dina fotspår i moder jord. Se de gyllene fotspåren som rotar sig ner i marken för att fästas där för evigt. Just du är viktig. Just du sätter ett minne i moder jord för varje steg. Just du är med och skapar liv och historia. Just du är älskad. Just du…….

Du måste älska ditt mörker för att kunna vara i ljuset.

Kanoten är grön, det är vad jag minns. Den står intill bryggan och jag har lite problem att hålla in den samtidigt som jag försöker att kliva ner. Vattnet i ån flyter förbi mjukt och synkroniserat. Kanoten vill följa med. Vattnet drar hela tiden mot vänster för vattnet rör sig ständigt. Är ständigt på väg. Vinden är ljum och den blåser lätt i mitt hår. Jag försöker stänga ute alla andra ljud och bara lyssna till moder jord. Det sjunger en fågel längre bort. Lyssnar jag riktigt noga hör jag det lilla vattenfallet till höger. Tyst, tyst talar det till mig. Det är svårt att stänga ute rösterna som hojtar till varandra runt omkring mig. Jag vill vara ensam. Jag vill vara ett med moder jord. Med vattnet. Med fåglarna. Med bävrarna. Med vinden. Med min egen energi. Men det är svårt. Så svårt. Barnet jag är, är beroende av de vuxna. Dom vuxna som kränker mig, som hånar mig, som inte förstår mitt behov av ensamhet. Min själ gör det. För den är vis. Kanske mycket äldre än de vuxna. Redan som barn förstod jag kopplingen med allt som finns runt om oss. Fly, fly fly fly….. det är en lite röst i mitt huvud. Det låter som en liten älva. Jag drar mig undan lite mer. Men de följer efter. Jag får skäll för att jag är annorlunda. Jag får skäll för att jag inte är med de andra barnen. Men de låter för högt. De leker lekar jag inte vill. De kivas och brottas. Det vill inte jag. Jag vill vara i min egen energi. Där jag hör rösten från själen som vägleder mig. Blicken vandrar. Jag ser tallar. Jag ser vattnet. Jag ser stenar i alla de former. Med mossa. Utan mossa. Blåbärsris. Myror som använder barren på marken att bygga sina stora stackar mot söder. Jag känner solen värma mitt ansikte. Jag gör ett nytt försök att kliva i kanoten men genast är de andra där och vill följa med. Kränkningar igen. Påståenden om min person. Att jag inte duger. Att jag är ful. Att dom andra barnen är bättre än jag. Att jag aldrig kommer att bli något. Att jag aldrig kommer hitta någon som vill ha mig. Jag förstår då inte att skydda min energi. Allt är som ett öppet sår som ingen ser men jag känner. Det är det enda som jag känner. Jag har ingenstans att ta vägen. Jag kan inte dra mig undan. För de andra följer efter. För att de vuxna vaktar mig och varje steg jag tar samtidigt som man fortsätter med kränkningar. Om mig. Om vad jag inte duger till. Varför? Jag vet inte vad som är värst. När jag inte får vara ifred. Alla kränkningar. Eller som ibland bara bli totalt nonchalerad. Som luft. Allting gör ont. Bara på olika vis.

Som vuxen har jag fått lära mig att titta på mitt mörker. Att lära känna mitt mörker. Att acceptera att det är en del av mig. Jag förstår nu att det ena kan inte finnas utan det andra. Som varsin sida av ett mynt. Som natt och dag. För att kunna leva i ljuset måste jag älska mitt mörker. För det är en del av mig. Det är en del av min historia. Jag har gråtit. Jag har skrattat. Kanske mest gråtit. Jag har vridit mig i smärtor. Jag har lärt mig andningsövningar. Men jag har också älskat. Älskat mig själv ibland. Älskat någon annan. Samma sak. Du måste kunna älska dig själv för att kunna älska någon annan. På ett ärligt sätt. Inte vara beroende av någon. Inte vilja ha andras uppmärksamhet för att vara någon utan verkligen älska. Älska ditt mörker. För då kommer ljuset. Ljuset är det som kommer att bära oss framåt. Mörkret är det som får oss att växa. Många gånger har jag haft känslan av att en elefant sitter på mitt bröst. Jag kan inte andas. Men lustigt nog är jag inte rädd. Inte rädd för döden. Det är bara en del av resan. Jag vill inte lämna mina barn. Där är jag inte klar. Inte redo än. Men jag är inte rädd. Andas djupt. Andas in, ut, in, ut, in, ut… Elefanten flyttar på sig till slut. Jag säger tyst till mig själv de dom andra aldrig säger. Jag känner på min kropp för att lära mig älska den när andra inte gör de. Jag älskar mitt mörker så att det kan transformeras och släppa in mer ljus. Det är en del av mig. Jag har accepterat det. Så mycket smärta. Så mycket mörker. Så lite syre. Flytta på dig elefanten.

När solen lyser glimmar det till…

En bit framför mig glimmar det till på backen. Jag gå närmare för att se vad det är. Men när jag kommer fram dit jag trodde att det var ser jag ingenting. Det ser ut precis som vanligt. Vanligt gräs. Vanliga stenar. Vanlig jord. Luften omkring är tät. Den liksom smyger sig på. Vinden susar i träden. Tänk om… tänk om.. tänk om jag kunde skapa mig ett liv som jag ville ha. Ett drömliv. Som att bygga en gubbe i lera. Jag formar mina händer som om jag hade lera i dem. Men det har jag inte. Försöker att känna känslan av en varm lera. En lera som värmts upp av solen. Roterar mina händer fram och tillbaka i små cirklar. Blundar. Vad känner jag? Finns det någon doft? Är händerna varma eller kalla? Vilka ljud hör jag? Vilka färger ser jag framför mig i mitt tredje öga? Kan jag bilda av någonting annat än en gubbe? Jag ser en örn flyga förbi inne i mitt tredje öga. Vad kan den vilja? Vad betyder det för mig? Vilken färg har kärlek? Vad kan jag göra för dig i dag? Är livet rörigt? Är mina tankar röriga och fulla med knutar? Som små, små spjut som bara skjuts ut från min hjärna. Utan kontroll. Stopp! Var ligger min energi? Är den manlig eller kvinnlig? Styrs jag av mest driv och handlingskraft eller omsorg och kärlek? Vad driver dig? Var är balansen? Varför så många frågor? Var finns svaren? Inombords. Inuti mig. Jag kan skapa vad jag vill. För jag är fri. Jag kan tänka vad jag vill. För jag är fri. Jag kan söka mig inåt i mig själv efter svaren. För jag är fri. Fri att älska vem jag vill. Fri att göra vad jag vill. Fri att älska mig själv som den unika skapelse som jag är, liksom du. Du är kärlek. Du är unik. Du är…… för att du lever. Var vem du vill. Älska dina barn. Dina barn behöver dig. Vi lever i en tid då det är extra viktigt att hålla barnen nära. Dina barn, grannens barn, samhällets barn, jordens barn, allas barn. Barnen är det vi ska hålla närmast hjärtat. Barnen är dem som vi ska skydda med allt vi har. Barnen är dom som skapats för din och min framtid. Jordens framtid. Livets egna längtan efter sig själv. En förlängning av dig. Det som gör att historien skrivs. Det som gör att historien lever vidare. Det som gör att historien inte dör.

Vad menar jag med alla dessa röriga tankar som bara skrivs ner som de kommer. Vi lever i en tid då det är svårt att veta vem man är. Det är svårt att veta vart man ska. Det spelar inte så stor roll. Du kan inte gå fel. Kanske bara en liten längre väg men inte fel. Vi måste finnas för varandra nu. Vi måste se kärleken i det vi har runt om oss för att livet är så svårt så vi måste hålla ihop. Samhällsstrukturer rasar runt oss. Det spelar ingen större roll var i världen du befinner dig för det är lika överallt. Bara att det faller olika fort. Men det faller. Var inte rädd. För det är någonting bra. För att man ska kunna bygga någonting bättre. Vi är här för att sprida ljus och kärlek. Inte för att kriga och hata. Inte för att gå med skygglappar för våra ögon och hoppas att någon annan ska lösa problemet. För det kommer inte att hända om vi inte samarbetar. Vi kan inte lita på våra regeringar att de ska göra det som är bäst för oss för de kommer alltid att göra det som är bäst för dom. Vi måste bli våra egna arkitekter. Det känns tung och omöjligt ibland men det behöver inte vara så svårt. Alla gör det som de är bäst på. Litet som stort. Alla har en egen roll. Alla bär en egen pusselbit till detta enorma pussel som är vår framtid. Kom ihåg att ni är fri. Ni är fri att välja. Kärlek och hat. Frihet eller slaveri. Gemenskap eller ensamhet. Framåt eller stagnation. Lär er älska ert mörker. Först då kan ni se ljuset riktigt klart. Först då är valet äkta. Se din skugga. För den finns där. Alltid. Yin och Yang. Mörker och ljus. Kärlek och hat. Älska ditt mörker, först då älskar du hela dig. Love and light.

Idag ska jag berätta lite om mig..

Flickan drar ner mössan längre över öronen. Vinden isar på kinderna. Stegen är tunga och flickan är likgiltig i känslorna. Husen runt omkring ser ombonade ut, värmen i från familjerna känns liksom ända ut. Men flickan fryser, lika som hennes känslor. Hon känner sig inte älskad, hon känner sig inte önskad. Vuxenvärlden har misslyckats att ge flickan den ombonade värme som ett barn behöver för att utvecklas. I stället känner hon sig trött, ångesten kommer krypande mer och mer för varje steg som hon närmar sig hemmet. Vad är det för sinnesstämning i hemmet idag? Flickan vet att hon ska göra sig osynlig, ja i alla fall så osynlig som det går för att slippa konsekvenser. Smyga sig in, ta av sig skor och ytterkläder och smyga upp till sitt rum. Stänga dörren. Hungern sliter i kroppen och hon har ont i magen men flickan vet att mat får hon inte. Kommentarer som -”Skyll dig själv om du inte åt skolmaten”. Flickan vet allt för väl att hon kommer att få titta på när hennes bröder får mat medans hon får gå hungrig därifrån. Gå in i köket och ta någon smörgås när de andra lämnat köket vet hon av erfarenhet att det kan göra ont. Både fysiskt och psykiskt. För hon har testat det någon gång men fått lära sig att de räknar smörgåsarna och man kan få sitta i timslånga förhör om man råkat ta någonting. Utegångsförbud eller någon annan bestraffning var en vardag och i ren överlevnadsstrategi har flickan lärt sig att tiga. Lärt sig att inte ställa frågor. Lärt sig att somna hungrig. Allting för att sedan få höra vad mager hon är, att hon inte kommer att hitta en livspartner och att det inte faller någon skugga av henne på grund av hennes magra kropp, att hon är ful. Flickan har fått lära sig att vuxna sviker och att man får klara sig själv på bästa sätt ett barn kan uppbåda.

Men här står hon idag. Vuxen. Med en egen familj. Det gick bra med henne trots allt. Det betyder inte att det inte har ett pris och att kampen är evig. Det betyder att hon klarade sig. Det betyder också att den nu vuxna flickan vet att hennes historia inte är unik. Många kämpar idag. Världen är trasig. Men det finns hopp. För att vi finns. Vi som har upplevt liknande saker och att vi kan berätta vår historia för varandra som tröst och som healing. Vi finns för varandra, dom som vill. Man kan dra varandra framåt i sin kamp och i sin läkning. Tillsammans blir vi starkare. Tillsammans kan vi vända på allt det mörka istället se ljuset. Med början att se de små sakerna. Man har mycket att leva för. Vi lever i en fantastisk värld. Om man ser det vackra med moder jord. Glöm alla krig. Glöm all misshandel. Glöm orättvisor. Bara för en stund, bara för att kunna höra fåglarna eller känna värmen i ansiktet av solen. Bara för att kunna känna strukturen på trädstammen eller bada i en sjö. Klappa ett djur. Det finns så mycket vackert att leva för och tillsammans kan vi hjälpa varandra att se det. Jag är helt övertygad om att vi har vår historia så att vi kan berätta den. Ingenting händer av en slump utan är din läxa, din erfarenhet för att man ska ta det med sig i livet och det är själens utbildning. Jag har gått så många kurser, så många timmar i samtal bara för att jag har så många sår, så tung ryggsäck. Men jag har börjat läka.

Happy people build their inner world.

Ärligt jag är lycklig när jag känner mig trygg. Jag är lycklig när jag känner kärleken i mitt hjärta. Jag är lycklig när jag kan göra någon annans dag. Jag är lycklig när min inre värld är i harmoni med mina drömmar. Jag är lycklig när jag kan känna tacksamhet för det som jag har. Jag är lycklig när jag kan ge mig själv det erkännande som jag förtjänar. Jag är lycklig när jag kan se det suveräna i det lilla. Att känna doften av blommorna, se färgerna på höstträden, höra mina barn kalla mig mamma, att känna smärtan gå över, att känna hopp. Det finns mycket hopp för framtiden. Det viktiga här är att vi håller ihop. Vi måste hjälpa varandra fram…. hjälpa varandra i det lilla i vardagen. Vi lever i en svår tid i den yttre världen men den inre världen den du bär i ditt sinne, i ditt hjärta, den är fortfarande ljus. Du kan välja att fokusera på den yttre världen och se mörker och rädslor eller fokusera på den inre världen där du är fri, ohotad, kärleksfull, din egen healer, där du kan sprida kärlek till den yttre världen så att andra människor kan ta del av ditt ljus, din kärlek. Det är en gåva som vi alla föds med. Problemet som jag ser det är att vi är så indoktrinerade i en falsk sanning så att vi har slutat att söka oss själva. Vi har slutat att se vår egen suveränitet för den bär vi var och en. Vi har blivit uppfostrade in i en värld där vi tror att vi är beroende av den yttre världen för att våra liv ska fungera. Vi behöver politiker som sätter upp lagar, vi behöver doktorer som ska tala om för oss vad vi ska ta för mediciner, vi behöver skolan som ska tala om för oss hur vi röstar fram dessa politiker, skolan ska berätta för oss hur vår historia ser ut utan att vi ifrågasätter om det ens är sant. För vi har lärt oss att inte ifrågasätta. Vi har lärt oss att vi är ingenting utan den yttre världen som talar om för oss vad klockan är. Vilken tid du ska infinna dig på ett jobb som sliter ut dig för en lön som inte går att leva på medans de som sitter högst upp på pyramiden blir ofantligt rika. Så rika så att 95% av världen inte ens kan föreställa sig. Vi har blivit lärda att denna värld inte skulle fungera om vi inte faller in i mallen och gör vårt jobb. Att vissa måste få bli rika på alla andra människors bekostnad för att det alltid har varit så, de kommer med idéerna…är det verkligen så? Men jag tror inte på det. Jag har jobbat under många år för att hitta in i mig själv, i min trygghet, i min suveränitet… i meditationer, i tankekontroll, i övningar på att se kärlek i det som känns helt hopplöst, att bryta karma från min barndom… mina föräldrar. Jag har övat på att andas rätt. I alla fall när jag kommer ihåg det. Man får börja med små tankeövningar så kommer man snart in i det. Lev i nuet. Plocka medvetandet från huvudet ner i hjärtat. Öppna upp din intuition. Förstå att det mesta som finns är här för att göra ditt liv underbart. Det är endast en liten promille av allting som är negativt. Fokusera inte på det. Snälla följ med mig i det här.. Världen behöver er. Moder jord behöver er. Mänskligheten behöver er. Vi gör det tillsammans. Vi alla är ett. Vi alla är skapta ur samma källa. Kärlek och ljus till er alla..

Tänd en lampa för andra så lyser du även upp din egen väg..

När Tilde vaknar är det mitt i natten. Först förstår hon inte vad som har väckt henne men sedan hör hon ljudet. Först låter det som om någonting viner genom luften, någonting som är stort och tungt.. men sedan kommer smällen. Skriken som följer är öronbedövande. Hon smyger fram och kollar ut genom sitt fönster och utanför är det kaos. Hon förstår inte vad som händer men hon ser att människor, hennes grannar, dom hon har känt hela sitt liv fast det inte varit så länge ligger där ute, sårade. Det kommer gubbar, gubbar i stora hjälmar och skriker. De rycker tag i hennes grannar, hennes vänner. Den trygghet och kärlek som hon har fått lära sig av sina föräldrar är borta på ett ögonblick. Hon känner bara oro och rädsla. Vad händer? Varför gör de så hår? -Tilde bort från fönstret. Pappa kommer in och skriker. Han tar tag i min pyjamas och drar bort mig. -Men pappa vad händer. Varför är du så rädd? -Någonting otäckt har hänt och vi måste gömma oss, skydda oss själva.

På vägen ut på baksidan av dörren sitter hennes vän, en flicka i samma ålder som hon. Hennes huvud är nedborrat mellan knäna och hon gråter ljudligt. Bredvid henne sitter familjens hund. Han försöker puffa på henne med nosen som tröst. Jag tvärstannar och drar i pappas arm att göra lika. – Vi kan inte lämna dem här. – Nej, du har rätt säger pappa. Han ser verkligen bekymrad ut. – Var är dina föräldrar flicka. – De är döda, de slog dem. Nu är de borta. De sade åt mig att gömma mig med hunden och vi gjorde det. – Du får följa med oss. Men var tysta tjejer. För det är fienden utanför.

Tanke: I separation ligger världens största elände. I medkänsla ligger världens sanna styrka. //Buddha

Som rubriken antyder hör alla människor ihop, allt levande hör i hop, alla tankar som man har påverkar även alla andra, man har alltid ett val att göra gott eller göra ont. Eller varför inte vara helt passiv och bara titta på. Ibland kan det vara nödvändigt att vara åskådare, som det som nu händer i vår värld och här i Europa. Det gäller tänker jag att kunna vara objektiv, se allting från ett fågelperspektiv. Tro inte helt blint på allting som kommer från mainstream utan känn efter i era hjärtan hur ni tycker att det känns den information som kommer. Många gånger i historien har man som makthavare kört med rökridåer. Bli inte livrädda på en gång utan leta inåt, in i era hjärtan efter sanningen. Den finns där. Hjälp sedan din granne, visa dig solidarisk för dina medmänniskor så hjälper du även dig själv. Visa dem vägen så finner du även din egen väg. Om du känner att du inte riktigt passar in i denna världsbild som vi nu har här så är det nog så det är. Den känslan finns där för att dom människor som lever med oss på denna planet, de människor som själva ser sig som ljusarbetare, lika som jag gör.. är det. De finns här, vi finns här nu i denna svåra tid av uppstigning för att hjälpa moder Gaia, hjälpa kollektivet och hjälpa oss själva att skapa den nya världen.. Den värld där kärleken, respekten och friheten finns. Vi som har barn födda i denna tid, se dom som lärare… de är här för att visa oss vägen till vad som är en bättre värld. Ta er tid att lyssna på dem, låt dem berätta för er om sina visioner, vad som hade varit en bra dag för dem, vad de har för önskemål och vad vi kan göra för att uppnå just det.

Ta med er dessa tankar tills nästa gång vi hörs… se vad ni kan göra för att hjälpa till. Även de små sakerna gör stor skillnad. Som ett leende, en hjälpande hand, en god tanke eller varför inte se för ditt inre hur du sänder ljus av hopp och kärlek till de delar i världen nu där det är som mest oroligt för att ge en hjälpande hand. Tro mig det fungerar. Ju fler vi är som skickar kärlek och ljus, ju starkare blir effekten. Börja sänd ljus, för Gaia, för kollektivet och för er framtid.

Natural Life quotes

I dag vill jag sända kärlek..

I dag kom det som jag har väntat på. Min chef ringer till mig och talar om för mig att jag inte får komma in till jobbet på grund av restriktionerna. Min arbetsgivare har satt upp ett mandat, ett tvång på att man måste vara vaccinerad med covid-19 vaccinet. I och med att jag väljer bort denna vaccination så måste jag genomgå en riskbedömning. Som om jag skulle vara en större hälsorisk än de andra. Jag är påläst om detta. Jag har försökt att hänga med under dessa två år som har gått. Jag vet att det finns mycket forskning som säger att detta inte är en spruta i frågan om hälsa. Det är inte frågan om att staten och Big Pharma är orolig för mig, lilla mig och min hälsa. Inte heller din. De är intresserad av avbefolkning och pengar, det är min övertygelse.

Men min andliga övertygelse är stark. Jag är helt trygg med att det finns en plan och en tröst för oss. Moder Gaia och vår fader har inte för avsikt att avliva oss. Det är några enstaka människor som har gett sig själva rätten till det. Jag vill inte delta i detta matrix som sker. Jag väljer att ställa mig utanför. Vi står inför svåra prövningar och har stått inför det de senaste två åren. Människor far illa över hela vår planet. Jag vet att jag inte är ensam i detta. Det är många som har förlorat sina jobb. Förlorat sina besparingar och till och med sina hem. Vi måste ställa oss upp och se, ta av oss ögonbindeln som har blivit så bekväm för att vi tror att någon annan kommer att lösa mina problem. Vi måste se att kraften finns inom oss. Vi kommer att klara det här. Vi behöver känna kärlek för det som händer.. Vi måste känna kärlek inför de människor som kanske inte ser detta utan styrs helt av sin rädsla. För att göra det måste vi stilla oss. Plocka bort alla störmoment i vardagen. Som TV, sociala medier, skrik, stress och stoppa tanken. Ge dig tid varje dag att stilla dig, ge dig tid att vara just dig, att känna efter hur din kropp mår, hur ditt sinne mår och absolut inte skämmas för det. Vi är uppfostrade att det är fult att tänka på sig själv, glöm den uppfostran. Nu är tiden här att ta reda på vem du är. Vad som är rätt för dig. Var din kärlek ligger. Att ta hand om just dig. Allting startar med dig. Glöm aldrig att du är unik. Glöm aldrig att du är viktig. Glöm aldrig att du är älskvärd precis som du är. Glöm inte att du är vacker. Du är älskad. Du är vacker. Du är unik.

All kärlek.

This contains an image of: Kärlekscitat pojkvän engelska

Tider av kärlek..

Luna ser på hur solen går ner över berget i nordväst. Värmen som funnits under dagen har bytts ut mot en bitande köld som kryper in under skinnet . En kyla som Luna inte bryr sig om då värmen som värmde hennes kropp under dagen finns kvar i hennes hjärta. Taknocken känns kall och ur skorstenen har röken börjat att stiga. Mamma måste ha tänt eld i öppna spisen. En liten flicka sticker ut huvudet genom dörrspringan, en liten lillasyster. Hon ropar Lunas namn. Luna börjar att klättra ner samma väg som hon klättrade upp. På blomsterställningen som är fäst i ytterpanelen så att mammas blårregn kan växa där och få fäste. En enastående vacker klängväxt med ljusgröna långa slingriga blad. När de blåvioletta blommorna hänger i klasar ligger doften tät och ljuvlig. Luna lovar sig själv att i morgon ska hon sätta upp fågelholkarna som hon och mamma har snickrat ihop av spillbitar. Det som inte fick bli ved. Luna har en kärlek till naturen. En som inte kan förklaras på något annat sätt än att hon har en värme i sitt hjärta som är unikt. En värme som beskriver erfarenhet, empati och visdom. En värme som beskriver en gammal själ i en ung flicka. En värme som alla människor bör få del av och även ta efter. En värme som kommer förändra planeten.

Nu när vi lever i en tid av rädsla är det extra viktigt att kunna känna kärlek för sig själv och andra. Att kunna se de unika, vackra i en blomma, njuta av värmen från solen, känna glädje i att få dricka rent vatten, titta på en fågel som flyger, förundras över den skönheten i en nyckelpiga….. börjar man och se sig om, ta det djupa andetaget och ge livet en chans finns det mycket att faktiskt glädjas åt. Mycket att leva för. Ta bort all skräckpropaganda från statligt håll, ta bort alla restriktioner och förbud, börja titta kritiskt på det som händer runt om oss och fundera på vad som verkligen är viktigt för dig. För din överlevnad. Låt dig inte skrämmas. Ta kontrollen över ditt liv. Ta kontrollen över din kropp. Ta kontrollen över din erfarenhet. Ta kontrollen för du bestämmer. Inte staten.. Inte din chef.. Inte din granne.. Inte dina skräckslagna vänner på sociala medier som bara trycker ur sig oförskämdheter utifrån sin egen rädsla. Inte dom andra… du äger kontrollen. Du äger din frihet. Du äger dina val. Du äger dina tankar.. Du äger.. Kom i håg det..

All kärlek till er..

This contains an image of: {{ pinTitle }}

Håll ljuset, håll dina tankar rena..

När jag blundar känns det som osynliga vågor av strålning går rakt igenom mig. Det känns som om någon satt startkablar på mig och det går el genom kroppen. Hjärtat slår hårt, andningen känns som den går tungt, hela kroppen skakar som om du inte ätit mat på jätte länge och är låg i socker, hjärnan är helt dimmad och jag är trött. Jag sover ytligt nu på nätterna och är lättväckt. Drömmarna är all over. Men jag är glad. Jag är tacksam för att jag vet att det är en energiuppdaterig från universum och moder Gaia. Jag har valt det här, jag är här just i den anledningen att få uppleva denna uppstigning. Det är mitt jobb att höja energierna för mig, för kollektivet och för moder Gaia. Alla som har valt att vara med på detta tåg ska med. De andra kommer att ta ett senare tåg. Stå stadigt, håll dig jordad och i ditt ljus, leta efter kärleken i ditt hjärta och dela med dig av den. Saker och ting är som det ska, det sker saker nu för att det är rätt tid, det ska ske. Energierna som nu strömmar runt oss är här för att hjälpa till även om det kan upplevas som negativt just i symtombilden. Men vem sade att det skulle bli enkelt.

Leta i era hjärtan, känn efter var dina känslor befinner sig. Rena karma. Det är det hela 3d livet handlar om. Att ligga plus i sitt karmakonto för den kommande uppstigningen. Man kan inte stiga om man ligger på minus. När du hittar dina känslor och har känt in vad de står för kan man släppa dem. Är det negativa känslor sänd kärlek och ljus till dem och släpp dem sedan. Jag har tjatat om det här förut men konsten är att kunna gå från huvudet ner i hjärtat. Bli medveten om vad din hjärna gör. Vad den skapar för reaktioner hos dig. Välj sedan din paradisbild, den absoluta högsta vinsten av liv och håll den tanken. Fokusera verkligen på den tanken, lek med fantasin om att det redan är verklighet. Hur ser ditt absoluta paradis ut? Äg dina tankar, skapa din framtid. Ingenting är omöjligt .

This contains an image of: {{ pinTitle }}

Lägga sten för sten….

Att vara en ljusarbetare för vissa i alla fall handlar om att bygga en stadig väg för resten av kollektivet. En väg som bara är att följa. Det kan kännas tungt många gånger att bära fram sten för sten och banka fast den i backen för att göra en stabil grund för andra att följa. Vi är många som måste följa med. Det är den enda vägen om man vill stiga till 5d. Tänk dig tanken att några, ganska många faktiskt kryper fram på sina knän för att skapa denna väg. Bankar sten för sten….. Bara för kollektivet, för att vi har gjort det valet när vi skrev våra kontrakt i universum. Vi får tänka att på att det är okej att ha vilodagar. Man orkar inte kämpa dag för dag annars. Det är okej att känna sig energifattig och att det är hopplöst i bland bara man hämtar upp sig igen. Meditera. Skapa kontaktnät med likasinnade människor.. För det ger en kraft. Stå stadigt i sitt ljus för att på sådant sätt kunna sprida ljus till alla som behöver det. Många lever i förtvivlan på vår planet just nu. Många har förlorat allt, hem, jobb, familj, trygghet o s v. Då kan vi finnas där och trösta. Då kan vi finnas där och tala om att om man vill följa med på resan till 5 d måste vi resa lätt. Vi kan inte fastna i materiella ting som vi måste bära med oss. Det är det enda sättet för att vara med på resan, att resa lätt. Annars kommer man att fastna kvar här i 3 d. Det är där som de materiella tingen är viktiga. Ljusvarelser reser lätt. Börja med att städa hemma. Det finns många saker som man inte egentligen behöver. Res lätt. Ta och fundera över det en liten stund och se ad som du kommer fram till. Jag ska verkligen göra det. Fundera. Många saker behöver man inte. Bara basic. Ett hem, tak över huvudet, en säng att sova i, mat, för ren överlevnad.

Pkoi tu choisis encore de me degager de ta vie et de vivre ta vie en cachant et restant avec qqn qui c est rien de ce qui c est passé... au lieu d essayer pour une fois de dire la vérité et donner une chance...d etre toi, d etre chacun soi meme simplement, librement, sans se blesser tj avec cette situation... La manipulation ne vient pas de moi...non...mais de cette situation de mensonges et de peurs ou tout est caché.. je sais que c est parce que c est difficile pour bcp de raisons que tu le fa