Kategori: Okategoriserade

I går såg jag på en bra film på tv som var baserad på en novell. Jag som är intresserad av att skriva kollade naturligtvis med ett vaket intresse och funderade samtidigt över hur författaren skulle kunna tänkt. En film som kanske varade i två timmar, för mig är en novell en kortare berättelse, inte som en roman. Den handlade om ett par som levde isolerade på en ö då mannen var en fyrvaktare. Efter två sena missfall hade hela deras värld rasat. De sörjde sina barn och började att ge upp på livet. En stormig dag fick fyrvaktaren syn på en ensam eka som låg i vågorna och de hörde barnskrik. De skynda ut i vågorna för att fånga in båten. I båten låg en död far med en levande baby. Babyn kanske var två månade, i deras stora sorg bestämmer de sig för att behålla barnet och uppfostra henne som sin egen dotter. Ingen skulle komma på dem. Men mannen kunde inte leva med sitt samvete och började ge den levande biologiska modern små ledtrådar om att barnet fortfarande var vid liv. Som man förstår utspelas ett drama mellan de som tagit hand om barnet och barnets biologiska släkt.

Jag i mitt huvud satt och tänkte på scenbyggnad, miljö, drama, hemlighetsmakeri, sådant som bygger en bra historia. Vad kan man använda sig av? Finns det någonting som jag kan lära mig? Hur tänkte författaren? Hur byggdes spänningen upp? Hur löste sig det hela? Var det ett bra slut?

”Ta dig tid att drömma, det betyder att sikta mot stjärnorna. Ta dig tid att älska och att bli älskad, det är ett gudomligt privilegium. Ta dig tid att se dig omkring, dagen är för kort för att du ska stänga dig inne. Ta dig tid att skratta, det är musik för stjälen.”

Gammal engelsk bön

Jag läste något som var så intressant. Alltså att lycka är ett val. Om man tänker på det en liten stund, visst ligger det mycket i det. Om man är medveten om att man är här på jorden av den anledningen, att njuta av livet och känna sig lycklig. Hur blir man det då? Ja den frågan finns det nog lika många svar som det finns människor. Var och en har sin egna tanke kring den frågan. Men en röd tråd i det hela är nog att vad kan jag göra för någon annan. Det kan vara sina barn, sin granne eller en förälder. Just det att man känner sig nöjd när man har gjort något bättre för någon annan. Det kan även handla om djur eller växter. Har man en krukväxt som börjat se väldigt ledsen ut, visst känns det bättre när den fått ny jord och en större kruka. Eller om man bromsar in bilen för rådjuret med sitt kid som passerar över vägen in i skogen. Lycka är ett val. Jag kan välja hur jag agerar gentemot andra. Hur jag beter mig runt djur. Eller att respektera allt växtligt levande, som just levande. Man bryter inte grenar från ett friskt träd. Man kastar inte skräp i naturen. Röja ner all växtlighet ger konsekvenser på vår allas miljö. Är det enbart okunskap eller är det kombinerat med nonchalans? Vår planet lider, djuren lider, vi lider, vattnet är nedsmutsat, regnskog skövlas.. ska jag fortsätta. Jag blir lite ledsen. När det är så enkelt att gå till sig själv, bara det, så enkelt. Om alla tog ansvar. Vi kan förändra mycket, tillsammans är vi starka.

”Livet är inte en ljusstump för mig. Det är som en härligt lysande fackla, som jag fått fatt i för en liten stund och jag vill få den att brinna så klart som möjligt innan jag räcker över den till framtida generationer.”

George Bernard Shaw (1856-1950)

Nu under julledigheten har jag funderat över en sak. Att dagens kvinna absolut inte kommer upp i hennes rätt värde. Man måste komma ihåg att det här är helt mina egna tankar och åsikter. Men jag tänker att om exempelvis en kvinna lever ihop med en man som är en mansgris, det vill säga att han aldrig hjälper till hemma, han hjälper inte till med barnen, han väntar sig full service från sin kvinna samt uppskattning för det han utför. Samhället i stort (baserat på viss egen erfarenhet) tycker då att kvinnan får skylla sig själv då hon skämmer bort mannen. Om man i andra ändan är den som ställer kraven och kräver av mannen att vara jämlik så skriker höga röster att man är en bitch eller att man inte har förståelse för att mannen är trött när han har jobbat. Ja ha, han har jobbat. Förlåt. Jag ska genast skärpa mig och inte kräva så mycket, eller. Nej. Det är bevisat läste jag i en artikel att gå hemma och sköta hushållet och barnen är förenat med större stress och trötthet än den som får gå till sitt jobb.

Nej jag är inte en feminist som tar upp någon slags kamp. Nej jag vill påminna om att man ska ha en jämn balans mellan manligt och kvinnligt. Energier gör mycket. Stanna upp och se hur vår värld ser ut. Krig, svält, flykt, våldtäkter, terror, naturkatastrofer, nedskräpning, jag kan fortsätta länge än. Men jag vill att den enskilda individen tar sig tid att fundera över sitt eget beteende. Det är det enda som behövs. Se över sig själv och sitt eget. Om alla människor gör det blir jobbet inte stort. Man kan inte förändra världen men man kan förändra sig själv.

”Jorden är rund och den plats som kan synas som slutet kan vara början”

Ivy Barker Priest (1905-1975)

Efter år och år av arbete med att skriva. När man är sjuk, livet kommer emellan och små barn tar det tid. Jag har skrivit som terapi. Jag behöver ha något som håller mig igång emellan alla vilande jag gör. Men man blir trött. Men i dag tog jag steget. Jag skickade iväg ett litet smakprov för att se om det finns ringaste intresse för min ide. För det jag har valt att skriva om. Jag vet att det är en tuff bransch. Det är många människor med författardrömmar. Jag vet för jag är en av dom. Jag hörde någonstans att det är cirka 5% av alla manus som skickas in som blir antagna. Så nog kommer det att bli tufft. Men har man tillräckligt mycket kärlek och självförtroende så kommer det att ske. Det är min övertygelse.

”Du kan få allt du vill ha, om du önskar det tillräckligt intensivt. Du måste verkligen vilja ha det, med kraft som bryter fram från ditt innersta och förenar sig med den kraft som skapar världen.”

Sheila Graham

Vid det här laget är det ingen hemlighet att jul inte är en favorithögtid för mig. För var år som går försvinner känslan mer och mer. Kan det finnas en andlig anledning till det? Jag tänker så här…. med våran överdriva konsumtion vid jul och andra högtider inte ligger i våg med ad som vi bör tänka på i nutid med miljöförstöringar, överkonsumtion, hysteri, tävlingar, krav, utmattning, besvikelse med mera. Varför håller vi på? Barnen mobbar varandra i skolan för de som har föräldrar som inte har haft råd att köpa det som andra barn fått. Man jämför sig med andra och blir retade för sina kläder, skolväska eller någonting annat som de kommer på.

Även om jag är sjukskriven, barnen är lediga från skolan och vi försöker för varje år att minska kraven så är jag extremt trött efter jul. Barnen är trötta och vi har tappat lusten att göra någonting utan vi stannar hemma och inomhus. Turen är att jag har hundarna så jag får några andetag med frisk luft då jag är tvungen att rasta dem. Ha det bra och vila er mycket, snart börjar vardagen igen.

“Till syvende och sist är varje människas högsta önskan helt enkelt sinnesfrid.”

Dalai Lama

Är det värt det? Är det värt all frustration? Är det värt all bråk och ångest i familjen? Är det värt allt slit, allt kämpande för att kunna ge de klappar som barn och familj önskar sig? Nej, det är min bestämda uppfattning. Jag har i år faktiskt fundera mycket över vad som står i bibeln angående just jul och dess firande. Det är ju Kristi födelse vi firar? Men i all tro firar man inte som jag är uppfostrad. Även så samhället har växt fram. När barnen kommer tillbaka till skolan kommer alla barnen att jämföra vad de har fått. De som inte har haft råd att ge sina barn alla de dyra paket som barnen önskar, de barnen kommer att bli retade när de kommer tillbaka till skolan. Det har blivit handlarnas högtid. Vi bränner otroligt mycket pengar. Vi alla blir påverkade av den hysteri som byggts upp i århundraden. Är det inte dags att vända på traditionen? Tänka mer klimatsmart. Vi behöver inte ha så mycket lyxprylar. Vi blir inte lyckligare av att äga allting. Tvärt om, om man kollar lite på vad munkar säger så är man lyckligast när man inte äger någonting. Jag har helt tappat känslan för att fira jul på vår traditionella vis, jag skulle vilja hitta en mer harmonisk mindre hektisk och inte med så många krav. Skapa en egen tradition som jag trivs i . Där man kan hedra allt andligt och vår skapare. Hedra himlen med våra änglar. Hedra vår moder jord. Vi har inte kunnat leva utan allting som hon skapar. All mat vi äter växer i hennes jord. Allt vatten vi dricker rinner i hennes ådror. All luft vi andas renas av hennes skogar. Vi har henne att tacka för. Men vi glömmer alltid att hedra henne, bara vår fader. Jag är övertygad om att utan balans skapas inget. Tänk på det.

”Släpp det förflutna, släpp det kommande, släpp nuet. Höj dig över tillblivelsens värld.”

Buddha

I dagarna kom det hem nya böcker. Jag älskar böcker. En av böckerna handlade om numerologi. Det fascinerar mig, tänk vad det stämmer. Man räknar ut siffror utifrån sitt födelsedatum samt sitt födelsenamn, för- och efternamn. Jag har läst om livsöde- öde- själ- person- bland annat. Det stämmer faktiskt väldigt väl i de ställen man kan direkt peka på, sedan även att man lär sig lite om sig själv. Jag har även kollat på min sambo, även mina barn. Jag tycker att det stämmer väldigt väl. Visst är det intressant? Visst finns det krafter/energier som är starka och styr oss, som ebb och flod. Som kärlek är en kraft. Eller hat. Som glädje är en kraft. Eller sorg. Som omtanke är en kraft. Eller avundsjuka.

Ta tillvara på era egna fria val. Välj rätt. Välj något som gynnar dig och all mänsklighet.

”Sann lycka grundar sig på de andliga egenskaperna kärlek och medkänsla, tålamod, tolerans, försonlighet, ödmjukhet och så vidare. Det är dessa som skänker lycka både åt oss själva och åt andra.”

Dalai Lama

Hela natten till idag har jag brottats med migrän. Jag kunde inte sova. På morgonen kunde jag släpa mig ner för trapporna och ta tabletter. Jag måste ju upp, barnen skulle till skolan. När barnen klivit på bussen till skolan var det raka vägen tillbaka till sängen. Sova. När jag vaknade var huvudet lite bättre, men ni vet ju som lider av migrän, man känner smärtan sitter där under och lurar. Den är inte borta, bara lite bedövad. Cirka två timmar håller medicinen sedan är det kört och det ska gå minst fyra timmar innan man kan ta nya tabletter. Man måste hålla i huvudet, det känns om det ska ramla av. En dag som denna har man lite svårt att tänka. All kärlek till alla er som kämpar där ute och er andra. 

”Vi har ett behov av att andra ska vara vänliga mot oss och det löper som en röd tråd genom hela livet. Det är tydligast när vi är unga och när vi är gamla. Men vi behöver bara bli sjuka för att påminnas om hur viktigt det är att få kärlek och omtanke, till och med i livets blomning. Även om det kan förefalla vara en tillgång att klara sig utan andras tillgivenhet måste ett liv i avsaknad av denna värdefulla ingrediens te sig rätt eländigt.”

Dalai Lama

Tiden är inne för att alla starka kvinnor ska kliva fram. Det har fattas väsentlig kvinnlig energi i århundraden. I århundraden har den manliga energin dominerat. Det har resulterat i krig, våld, dominans, våldtäkter, miljöförstöring och grupperingar. Den kvinnliga energin representerar mera den moderliga energin. Kärlek, empati, sammanhållning och servicekänsla. Genom att få in mer av den kvinnliga energin i vårt samhälle så kommer klimatet att bli mildare. Det kommer inte vara lika tävlingsinriktat och inte heller pyramidbildningar. Det kommer att komma en tid av jordnära energier där ödmjukhet och kärlek kommer vara mera dominerande än makt och pengar. Om vi alla tar ett kliv bakåt, tillbringa kanske 15 minuter mer behövs inte för att rannsaka verkligheten. Vi står in för ett enormt miljöhot. Vi skövlar regnskogar och slaktar dess invånare, för vad, pengar. Vi utrotar djurarter. Vi förgiftar våra hav. Allting för att kunna briljera och skryta för grannar och vänner.  Det är dax nu att  stanna upp. Lyssna till våra urinvånare i väst och vår munkar i öst. De har de mest betydande budskap på mycket länge. Ska vi kunna rädda vår moder måste vi se till tusenåriga traditioner där de hedrar vår moder jord på samma sätt som vi hedrar fader, vår skapare. Inför universum är vi alla lika. Män som kvinnor. Vi lär sluta med all förtryck och våld. Ta för vana att i tanken varje dag hedra våra mödrar, systrar och moder jord. Allt för att fånga in mer av den kvinnliga energin. Vi ligger inför ett energiskifte så det kommer att ske förr eller senare. Varför inte hjälpa våra mödrar, systrar, kvinnor och jorden. 

”Det tydligaste exempel på att skadliga sinnesrörelser inte gagnar på något vis finner vi om vi studerar ilskan. När man blir arg  upphör n helt att vara medkännande, kärleksfull, generös, förlåtande, tolerant och tålmodig. Man berövar med andra ord sig själv just de saker som lyckan består av.”

Dalai Lama

Som för alla andra så är också mina dagar fulla. Jag ska planera jul med min familj. Jag ska skicka in mitt första råmanus någonsin och det gör mig lite nervös. Synopsis är något som man ska skicka med manus samt ett personligt brev. Det är som en halv vetenskap känns det som just nu. Varje dag lyssnar jag till ljudböcker eller poddar där man kan få matnyttiga tips hur man ska göra. Alltså den som aldrig gett sig in helt seriöst att försöka att skriva en roman vet nog heller inte vad det innebär. Arbete, arbete, arbete. Skriva, skriva om, skriva om igen, låta någon annan läsa, skriva om igen. Sedan kanske man börjar närma sig ett råmanus på cirka 50 sidor. Okej. Då har jag cirka 150 sidor kvar då. Hade man inte haft skrivande som sin passion så hade man lagt ner allt vid det här laget. Men jag är envis. Jag har bestämt mig för att ro det här i land. Då först och främst skriva klart boken. Om den kommer att bli antagen eller inte ligger lite utanför mina ramar men jag ska göra allt jag kan för att försöka. 

Jag har under min sjukskrivning i utmattningen sett mitt skrivande som en terapi. Det är nog så lätt att bara lägga sig ner och göra ingenting när man är så trött som man är. Men lika som denna blogg, kan man bara få ner några meningar varje dag så jag nått en seger för mig. Små steg framåt.  

”Hoppet ser det osynliga, känner det ofattbara och uppnår det omöjliga”