Som för alla andra så är också mina dagar fulla. Jag ska planera jul med min familj. Jag ska skicka in mitt första råmanus någonsin och det gör mig lite nervös. Synopsis är något som man ska skicka med manus samt ett personligt brev. Det är som en halv vetenskap känns det som just nu. Varje dag lyssnar jag till ljudböcker eller poddar där man kan få matnyttiga tips hur man ska göra. Alltså den som aldrig gett sig in helt seriöst att försöka att skriva en roman vet nog heller inte vad det innebär. Arbete, arbete, arbete. Skriva, skriva om, skriva om igen, låta någon annan läsa, skriva om igen. Sedan kanske man börjar närma sig ett råmanus på cirka 50 sidor. Okej. Då har jag cirka 150 sidor kvar då. Hade man inte haft skrivande som sin passion så hade man lagt ner allt vid det här laget. Men jag är envis. Jag har bestämt mig för att ro det här i land. Då först och främst skriva klart boken. Om den kommer att bli antagen eller inte ligger lite utanför mina ramar men jag ska göra allt jag kan för att försöka.
Jag har under min sjukskrivning i utmattningen sett mitt skrivande som en terapi. Det är nog så lätt att bara lägga sig ner och göra ingenting när man är så trött som man är. Men lika som denna blogg, kan man bara få ner några meningar varje dag så jag nått en seger för mig. Små steg framåt.
”Hoppet ser det osynliga, känner det ofattbara och uppnår det omöjliga”