Kategori: Okategoriserade

I dag är den dag vi kvinnor håller ihop.

I dag är den dagen då kärlekens energi är det centrala.

I dag är den dagen som vi ser att rättvisa är en rättighet.

I dag firar vi.

I dag hedrar vi modern. Hon som födde oss. Hon som fanns där för dig.

I dag tänker vi på de kvinnor som inte har det så lätt och ger dem styrka.

I dag tänker vi på de kvinnor som är starka och skapat och känner tacksamhet.

I dag tackar kvinnan för livet.

I dag uppmärksammar vi allas lika värde.

I dag älskar vi……..

Är vi redo att resa oss och stå upp för våra rättighet? Är vi tillräckligt vakna för att se att detta som sker nu inte är till vårt högsta bästa? Är vi redo att se att makthavarna inte jobbar för oss eller ens själv förstår den agenda som nu sker runt om på vår jord? Älskar vi oss själva så pass mycket att vi inser att vi faktiskt inte måste ställa upp på allting som makthavarna säger? Älskar vi oss själva så pass mycket så att vi kan se kritiskt på den information som kommer och inse att det finns två sidor av ett mynt. Vad är det som inte sägs? Älskar vi oss själva så mycket att vi inser att vi måste vårda våra kroppar som den borg de är? Älskar vi oss själva så mycket att vi förstår att jag och min kropp inte är den samma? Älskar vi oss själva så mycket att vi förstår att vi inte är våra tankar? Våra tankar är ett val. Vi väljer själva vad som vi vill ska komma fram genom tankarna om vi är medvetna om just det att de är vårt val. Välj att stå i ditt ljus. Var med och höj energierna på planeten för moder Gaia, för allt som vår planet står för. För människorna som finns här. För utan skogen och träden har vi inget syre. Utan jordar att bruka har vi ingen föda. Utan rent vatten har vi inget att dricka. Vi måste inse att vi är vår största fiende. Var med och res er, var med och höj energin, var med och slutför det jobb som kommer att befria oss. Välj att vara en god människa i ljus, kärlek och sanning. Var dig själv….. All kärlek.

Idag när jag gick på matbutiken för att handla kom en av de anställda för att tala om för mig att mina barn inte fick vara kvar i butiken utan behövde gå ut på grund av coronaregler. Jag kände bara… SLUTA. Allt detta har gått för långt. Är det här den sanning som vi vill leva i. Den framtid som vi vill ska för oss själva och våra barn. SLUTA. Här har vi ett val… Makthavarna vill begränsa oss, vill ha makten över oss. Allt detta ska de uppnå genom att hota oss med lagar, begränsa våra möjligheter och övervaka allting vi gör. SLUTA. Hur länge vill vi ställa upp på det här? Det känns som vi lever i Matrix. Allting är en illusion. Nu är tiden för att ställa oss, tiden för att visa vad min frihet betyder. Jag är trött på detta skådespel. SLUTA. Bara när jag inser att jag har ett val, bara jag inser att jag kan bestämma…. då ska livet börja…..

Det är kallt ute. Snön ligger djup. Jag ligger på rygg i snön och kollar på stjärnorna. Dom bara finns där, i miljoner. Som små ljusprickar på en svart bakgrund. Jag är tio år. Än så vet jag inte så mycket om världen men jag har lärt mig mycket om svek. Svek ifrån vuxenvärlden. Jag är tio år. Det enda jag vill är att bli älskad för den som jag är. Jag ligger där och ser alla stjärnor och önskar att det fanns ett sätt att få bo där. Där uppe är jag älskad, jag känner det. Där är jag någon. Här är jag ett litet barn. Ett barn som åtminstone känner att hon inte är önskad. Som känner att det är vad jag kan ge som räknas. Inte älskas villkorslöst. Jag är tio år. Vad kan jag bjuda på för att bli sedd? Vad vill ni att jag ska göra? Jag kan inte förstå det. Men jag förstår att jag är beroende av er. Jag är beroende av att ni tar hand om mig. För jag är tio år. Jag är ensam. Jag är bara jag. Vad vill ni ha? Varför räcker det inte med att jag är en dotter. En dotter till er och av universum. Jag är tio år. Jag ligger och tittar upp på stjärnorna helt ensam. Jag vill ha det så. Det finns redan djupa sår i mig. Sår som jag med tiden kommer förstå att de är svårläkta. Vad jag än gör är jag märkt. Ni fick mig till låns men ni tog inte hand om mig. Ni fick mig till låns men ni älskade mig aldrig. Ni fick mig till låns men här står jag ensam. Ni fick mig till låns och ni såg aldrig mitt riktiga värde.

I dag är jag vuxen och har fått lära mig att plocka fram mitt eget ljus. Jag har fått lära mig att älska mig själv. I dag är jag oberoende för att jag kan ta hand om mig själv. Idag förstår jag att liknande historier finns överallt. Det finns människor överallt som känner som jag gjorde. I dag vet jag att jag inte är ensam.

Man säger att man ska sitta still och njuta av resan.. livet. Jag är helt införstådd med att det inte alltid är lätt. Alla människor kämpar med sina saker och inget är att förringa. Jag har kämpat hela livet med allt möjligt. Med separerade föräldrar och en styvmor likt en askungesaga.. Jag skulle nog säga att jag fått lite mer av livet läxor än det normala. Men jag står fortfarande. Jag har rest mig varje gång. Ibland med mer kamp och tre utmattningsepisoder. Jag är mitt i en sådan just nu. Livet är en kamp för alla. Men behöver det verkligen vara just det? Om man försöker leva efter mantrat….

*Jag är ljus

*Jag är kärlek

*Jag är sanning

*Jag är……..

Om man verkligen försöker att leva efter det och även ta med sina familjemedlemmar, grannar, vänner och arbetskamrater. Skulle världen bli en ljusare plats? Skulle världen höja sin frekvens till en plats som allas lika värde blir en sanning?

Jag sitter och funderar kring vad som är vackert i livet. Vi fokuserar alldeles för mycket på de som är mörkt och som hindrar våra liv. Allting är pengar…. tror vi. Men faktum är det vackraste vi har är gratis. Serverade av moder jord. Vem tar sig tid att lyssna på fågelsången? Vem tar sig tid att se det estetiska i naturen. Allting helt perfekt. Alla har inte möjligheten att bo så att man har skogen intill tomten som jag men man har alla möjligheter att inreda en balkong eller uteplats med naturen. Vem funderar över att ge någon en vacker kommentar bara för att man kan? Varför har vi fastnat i det ekorrhjul som säger att allting kostar pengar? Faktum är att det inte är så. Det är bara det att vi börjar öppna våra ögon och sinne för den verklighet som vi är i. Fokusera mer på det som skapar harmoni och skönhet än den stress att vara till lags som har blivit den enda verklighet vi vet. Jag älskar livet, tro inte att jag inte kämpar det gör alla. Fast jag väljer glädje, jag väljer skönhet och jag väljer kärlek. Det är min verklighet.

Det är så det är. Alla människor drar runt på gamla vanor som man borde släppa. Som ett tungt traktordäck som är fastkopplat på ryggen i en jordig åker. Den bara stretar och drar och samlar upp mer jord. Det blir tyngre och tyngre. Det är som om man lever bakom en slöja. Radiostyrda går vi upp varje dag för att göra det som förväntas av oss. Som hamstern som springer runt i sitt hjul eller som en guldfisk i sin skål. Man kommer alltid tillbaka till ruta nummer ett. Hur kan man komma ur det då? Man lär börja med att se vad det är som egentligen föregår i sitt liv. Vilka drömmar har jag? Vad gör jag för att uppnå dessa? Är det förlegat att en liten procent av befolkningen fattar alla beslut för oss alla? Är det förlegat att ha ett styre där makten ges av folket istället för att folket äger makten? Är vi kapabla nog, smarta nog eller tuffa nog att bestämma själva? Vad är den röda tråden genom ditt liv? Vad drömde du om när du var liten? Vilka talanger har följt med dig som en tråd genom livet? Är det dax att sätta sig själv i första rummet och göra det som jag egentligen vill? Släppa oket. Har världen kommit så långt så att vi alla kan samsas och skapa en värld av kärlek och jämställdhet oavsett vad???