Att släppa sitt ok

Det är så det är. Alla människor drar runt på gamla vanor som man borde släppa. Som ett tungt traktordäck som är fastkopplat på ryggen i en jordig åker. Den bara stretar och drar och samlar upp mer jord. Det blir tyngre och tyngre. Det är som om man lever bakom en slöja. Radiostyrda går vi upp varje dag för att göra det som förväntas av oss. Som hamstern som springer runt i sitt hjul eller som en guldfisk i sin skål. Man kommer alltid tillbaka till ruta nummer ett. Hur kan man komma ur det då? Man lär börja med att se vad det är som egentligen föregår i sitt liv. Vilka drömmar har jag? Vad gör jag för att uppnå dessa? Är det förlegat att en liten procent av befolkningen fattar alla beslut för oss alla? Är det förlegat att ha ett styre där makten ges av folket istället för att folket äger makten? Är vi kapabla nog, smarta nog eller tuffa nog att bestämma själva? Vad är den röda tråden genom ditt liv? Vad drömde du om när du var liten? Vilka talanger har följt med dig som en tråd genom livet? Är det dax att sätta sig själv i första rummet och göra det som jag egentligen vill? Släppa oket. Har världen kommit så långt så att vi alla kan samsas och skapa en värld av kärlek och jämställdhet oavsett vad???

[BLOG] Stop Self-Sabotaging Your Success With This Trick

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.