I dag är jag i mitt ljus…

Det är kallt ute. Snön ligger djup. Jag ligger på rygg i snön och kollar på stjärnorna. Dom bara finns där, i miljoner. Som små ljusprickar på en svart bakgrund. Jag är tio år. Än så vet jag inte så mycket om världen men jag har lärt mig mycket om svek. Svek ifrån vuxenvärlden. Jag är tio år. Det enda jag vill är att bli älskad för den som jag är. Jag ligger där och ser alla stjärnor och önskar att det fanns ett sätt att få bo där. Där uppe är jag älskad, jag känner det. Där är jag någon. Här är jag ett litet barn. Ett barn som åtminstone känner att hon inte är önskad. Som känner att det är vad jag kan ge som räknas. Inte älskas villkorslöst. Jag är tio år. Vad kan jag bjuda på för att bli sedd? Vad vill ni att jag ska göra? Jag kan inte förstå det. Men jag förstår att jag är beroende av er. Jag är beroende av att ni tar hand om mig. För jag är tio år. Jag är ensam. Jag är bara jag. Vad vill ni ha? Varför räcker det inte med att jag är en dotter. En dotter till er och av universum. Jag är tio år. Jag ligger och tittar upp på stjärnorna helt ensam. Jag vill ha det så. Det finns redan djupa sår i mig. Sår som jag med tiden kommer förstå att de är svårläkta. Vad jag än gör är jag märkt. Ni fick mig till låns men ni tog inte hand om mig. Ni fick mig till låns men ni älskade mig aldrig. Ni fick mig till låns men här står jag ensam. Ni fick mig till låns och ni såg aldrig mitt riktiga värde.

I dag är jag vuxen och har fått lära mig att plocka fram mitt eget ljus. Jag har fått lära mig att älska mig själv. I dag är jag oberoende för att jag kan ta hand om mig själv. Idag förstår jag att liknande historier finns överallt. Det finns människor överallt som känner som jag gjorde. I dag vet jag att jag inte är ensam.

Kanske påsarna under våra ögon

Ett svar på ”I dag är jag i mitt ljus…”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.