Komma till rätta…

När alla symtom svänger huller om buller och det inte bestämmer sig för någonting. Kroppen är i uppror. Man mår dåligt hela tiden. Det är så tråkigt. Handikappande. Jag kämpar mig igenom dagarna. Ska det vara så här när man är i sina 40. Jag hoppas att man snart kan hitta något i sjukvården, konkret så att jag kan få en riktig hjälp. Nu vill jag börja leva. Nu vill jag uppnå mina drömma. Jag har inte gett upp. Det tar bara lite längre tid. Jag försöker varje dag, inte stora steg men jag går framåt. Jag ser målet, där framme i slutet av den långa korridor, det hänger blåregn runt om dörren där målet ligger. Det ser inbjudande ut. Det är en bit kvar men jag kommer framåt. Utanför lyser solen. Gräset är grönt, böljande kullar. 

”Jag tror på solen, även när den skiner. Jag tror på kärleken, även när jag inte känner den. ”

( Rader ristade på en källarvägg i ett hus som förstördes vid bombanfall i Köln under andra världskriget.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.