Att vara social trots utmattning.

Det är lätt att låsa sig inne och bli osocial när man är extremt trött eller när sociala sammanhang tröttar ut en. Man har svårt att hänga med i konversationer, man förstår inte samspelet eller att allt sorl blir en stor kladdig boll i huvudet. Aggressionen smyger sig på för att man inte hinner med att sortera all info som kommer in och som ett brev på posten kommer huvudvärken. Man vill bara åka hem.

Det som  är viktigt här är att komma ihåg att man faktiskt måste hålla kontakten med sina vänner och släkt. Man måste orka ta sig ut på offentliga platser för att inte utveckla en social fobi. Det är faktiskt enklare än man tror. Jag vet för jag var där en gång. När jag var ung, runt 22-23 år så hade jag varit hemma med barn, jag var tvåbarnsmor då. Jag hade alltså varit hemma med barnen, pappan hade jobbat. Jag hade två nära vänner som också var hemma med barn samtidigt som jag umgicks med men i övrigt var jag knappt utanför hemmet. Jag var liksom fullt upptagen ändå. Efter bara något år så började jag ha svårt att gå ut. Jag fick ångest i stora folksamlingar och jag slutade nästan att tala runt främmande människor.

Men som tur var så uppfattade pappan i familjen det hela och började tvinga med mig på saker  vilket jag i början tyckte var fruktansvärt men med tiden gick lättare. Så idag är jag en social person som kanske ibland är lite svår att få tyst på…

 

”Det är inte tillräckligt för våra öron att vara tillfredsställda, för våra ögon att vara tillfredsställda; våra hjärtan måste beröras och våra fötter måste förflyttas”

Mahatma Gandhi

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.