Lycka är att se sin dotter gå i sin mors fotspår….

Som jag nämnt så många gånger är skrivande min största passion. I går kväll satte jag och en av mina döttrar och brainstormade kring att skriva. Vi blundade bägge två, försökte att föreställa oss våran fantasivärld som om vi skulle skriva en barnbok. Vi fantiserade olika fantasidjur och världar. Min värld hade låga träd med en krona formad till ett hjärta. Bladverket var rosa. I min värld bor det små älvor, unicorn, små drakar och alla lever i harmoni. Blommorna var mer än tre gånger så höga som älvorna. Liknande med de små hjärtträden. Älvorna har små genomskinliga vingar som sitter fästa på ryggen. Alla tjejer bär små kjolar och pojkarna bär knälånga shorts. Allt som allt liknar de små barn i allmänhet. De bor i små  miniatyrhobbithus som är byggda direkt ur marken eller ur en trästubbe. De använder små eldflugor till ljus men bara om de vill själva för de skulle aldrig tvinga någon. För livet är en gåva. För att din egen frihet är det viktigaste vi äger. Alla i min värld hjälper varandra. De är ett samhälle, ett samhälle som bara fungerar ultimat om alla gör sitt jobb.

Kanske kan det vara en fint målad bild av vad vi skulle kunna åstadkomma.

“För att upprätthålla visdom måste man ha inre styrka. Utan inre utveckling kan vi inte behålla vårt självförtroende och vårt mod. Förlorar vi dessa egenskaper blir livet svårt. Det omöjliga kan bli möjligt med hjälp av viljestyrka.”

Dalai Lama

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.