Kylan kryper närmare.

Natten är svart, stjärnorna lyser tydligare för varje dag. Kylan kryper inpå. Är jag redo? Nej jag är inte det. Kroppen värker. Det blir svårt att gå på fötterna på grund av fibromyalgi, värker. Fingrarna värker och kroppen skriker. Jag vill inte. Värme. Behöver värme. Den spanska solen. Den sol som värmer själen. Skapar D-vitamin. Solen som gör att lederna inte känns så stela. Som gör så att jag orkar vistas utomhus i timmar utan smärta och ångest. Solen som skänker liv. Liv till min fantasi. Till mina drömmar. Solen som skapar hopp. Hopp om en framtid. En framtid där jag kan åldras i behag. I glädje. Utan smärtor. Utan hinder. En framtid där man kan finnas för andra, skänka andra glädje för att jag kan. Inte för mitt ego, inte för återbetalning. Utan för att jag kan. En dröm, en fantasi som lönar sig. Jag kan leva igen.

“För att upprätthålla visdom måste man ha inre styrka. Utan inre utveckling kan vi inte behålla vårt självförtroende och vårt mod. Förlorar vi dessa egenskaper blir livet svårt. Det omöjliga kan bli möjligt med hjälp av viljestyrka.”

Dalai Lama

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.