Barn i en sårbar tid..

Om vi ska fortsätta i ämnet som jag publicerade i går, idag tänker jag skriva lite om vad jag anser att man bär för ansvar som vuxen.

Jag har själv fyra barn. De har ett spann mellan 25-6 år. Som alla föräldrar upplever någon gång har även jag upplevt en berg o dalbana. Man ställs inför många svåra val när det kommer till sina barn. Jag anser att det är det svåraste och också det viktigaste jobb som man gör här på jorden. Man tar bokstavligen på sig ansvaret för att vägleda en eller flera människor till ett vuxenliv där de kan fungera efter samhällets alla regler. Detta måste man som jag anser det göra med en sådan precision, sådan finkänslighet, en vågskål där man inte, då menar jag med en sådan betoning som att det är mer eller mindre förbjudet att inverka på människans egen fria vilja. Varje människa föds fri. Det är absolut ett av det viktigaste elementet. Kan inte uttryckas nog. Hur liten eller stor man är så är man, och har rätt till sin egen individ. Som förälder får man inte blanda ihop ägande med vägledning. Man har barnen till låns. Det är min uppgift som jag har tagit på mig i mitt föräldraskap att sörja för dessa barn fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.

Jag känner att om man ska koppla detta till inlägget från gårdagen så känner jag att jag har tagit med mig det jag upplevde när jag växte upp och försökt att göra mitt jobb med mina barn bättre. Vad jag har med mig är att det är viktigt att se varje individ för vad den är även om man lever i samma familj. Man måste hitta en balans att möta dessa barn efter de behoven som finns och ändå hålla ihop en familj. Nej, jag sade inte att det är ett lätt jobb ;-). Men har man lyckats med det har man verkligen byggt en vänskap eller om man vill kalla det skapat band med denna underbara individ och man har en vän för livet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.