Ja, det är frågan. Den här årstiden har jag lite svårt att fungera som jag ska. Det liknar nästan en mild depression. Ingenting känns uppmuntrande och roligt. Eller att det finns någon mening. Men jag vet också att det är övergående. Kan det vara så enkelt att det är frånvaron av solsken. Det är en mörk årstid. En årstid där man går i ide som en björn. Det är klart även avsaknad av skratt, glädjeämnen och tillåtelse att njuta och inte bara driva framåt. Att se målet och fokusera enbart på detta. Man tappar bort sig själv. Man vet inte till slut vad som man tycker är roligt. Vad som får själen att vibrera på ett högre plan. Det behövs. Jag skulle vilja påstå att det är livsnödvändigt. Jag letar fortfarande. Jag missar mina åtaganden med bloggen. Även om det bara är jag som läser den. Jag hade gett mig själv ett löfte. Jag skulle skriva varje vardag. Men tyngden i ett mående som detta är inte att bara trolla bort. Den tynger ner en under ytan. Man kämpar bara för att kunna andas syre. Inget annat känns längre viktigt. Men jag ska kämpa. Jag har mina drömmar. Jag är den enda som kan ta mig dit.
“Oavsett vilka åsikter vi har, är vi alla lika på så sätt att vi vill vara lyckliga och vill undvika lidande.”
Dalai Lama