Utmattningen tar ut sin rätt.

Återigen, ni som lever med ångest vet precis vad jag talar om. Man kämpar varje dag bara för rätten till att excitera. Tröttheten blir extrem efter det. Framför allt när det gäller att finnas där för en närstående med ångest. Men har man då tå stycken nära som lever med ångest i perioder plus en själv. När man dessutom redan är sjukskriven för utmattning, fibromyalgi och ibs. Jag har migrän ungefär varannan dag. Ibland känner jag att jag har mer än vad jag klarar av. Sedan då när man också har dåligt samvete för att man förväntas tillfriskna fortare än fort för att återvända till sitt jobb. Alltså, en normal person vill faktiskt klara sig själv och vara självförsörjande. Inte alls sitta fast i något system där man är ständigt övervakad för att inte göra felsteg. Jag förstår att man inte kan leva på systemet om man är frisk, bara för att man inte har lust att jobba, men ärligt hur många procent av befolkningen är det. Men däremot blir det väldigt krävande och nästan outhärdligt för en som är sjuk att hela tiden känna sig jagad och misstrodd. Som jag sa i början, man kämpar för sin existens, sedan kämpa för rättan att vara sjuk,,,, det är bara för mycket.

”Att skaffa sig insikt i den egna negativiteten är ett livslångt arbete som går att förfina nästan hur mycket som helst. Men om man inte ger sig i kast med det kan man aldrig se hur man ska åstadkomma de nödvändiga förändringarna i sitt liv”

Dalai Lama

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.