Här är jag….. en brusten ängel.

Växa, falla, gråta, brista, läka, resa sig och sedan leva.

Månen glimmar på den svarta himlen, det enda som lyser upp mörkret är månen och de många stjärnorna man ser när man ligger på rygg i den kalla snön. Tallarna står där som svarta skuggor. Ovan trädtopparna finns oändligheten. Hur förklarar du det barn.

Jag fryser inte, för min själ och mitt sinne har frusit i många år nu. Jag var tio år, funderar över om livet inte har mer att erbjuda. Då lyckades jag inte njuta av det vackra som naturen skapar varje dag. Jag ligger bara där med fruset sinne och en själlöshet som inte är värt människan. Livet har inte varit snäll. Flickan gråter, en liten flicka som aldrig fick chansen. En tröstlös flicka som blivit sviken om och om igen. Det finns ingen tro, det finns inget hopp. Den lilla flickan ser inte vad hon kan erbjuda mer för att kunna få en acceptans från vuxenvärlden och sin familj. En liten flicka som blivit en hackkyckling, en liten flicka som inte någon försvarar när hon är ensam och utlämnad för alla hårda ord och slag. Flickan som behöver titta på de vuxnas sexuella lekar. Vuxna som tror att barnen behöver lära sig för att de inte tar skada av det.

Klumpen i magen växer sig större för varje hårt ord. För varje kränkning som flickan utsätts för. Ändå förväntas hon att prestera för att familjen inte ska behöva skämmas, inte behöva få obekväma frågor. Flickan förväntas att uppföra sig artigt. Inte klaga.

De lilla flickan ligger där, med stjärnorna som vittne, önskar att bli uppslukad. Bedövad. Ingen skulle sakna henne. Så kändes det. Ingen i hela världen. Enda känsla hon skulle lämna efter sig var tacksamhet. Känslan av äntligen. En oönskad flicka som ingen ville ha. Men man måste visa utåt att man var en fin familj. Det finns ett sår i flickans själ. Ett väl gömt sår som blöder och varar. Sår som växer sig större för varje år. Ett osynligt sår. Ett sår som ingen ville kännas vid, inte heller flickan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.