Är det en annalkande höstdepression…

Ja det är nog många med mig som har samma funderingar just nu. Det blir allt mörkare och vädret är för gråtrist. Ömsom regn, ömsom snö. Där emellan bara plask. Man borde tycka att allt är vackert nu när naturen står i all sin färgprakt. Men i stället känner jag livsleda. Ingenting känns lockande eller roligt. Jag som egentligen är en tös full av glädje, framåt driv och  full av idéer. ´Som ser livet som en gåva, allt spännande som händer, alla vackra platser att besöka och framför allt hitta sin livs uppgift. Vilket jag tycker att jag har. Jag är lyckligt lottad. Så varför denna livsleda? Varför denna totala energilöshet. Jag vill ingenting annat än att ligga i sängen med mina lurar i öronen med ljudbok. Nu är jag helt sold på Häxmästaren, serien som är fortsättningen av Isfolket av Margit Sandemo. Må du vila i frid. Jag bara älskar hennes böcker. Hon är en briljant och lysande författare. En ikon. Må hennes böcker leva i all framtid. Se jag ser visst en ljusglimt i allt mörker. Det finns så många böcker som jag fortfarande inte har utforskat. Bara det. Tusen och åter tusen böcker. Jag måste leva till minst 150 år. Om jag ska hinna så många som möjligt. Finns så många världsdelar att utforska i böckernas värld. Då tänker jag på de som sitter bakom alla vackra texter, författarna. Vilka genier.

 

“En värld som i ökande grad består av destinationsorter utan resor mellan dem, en värld som endast uppskattar att ”komma någonvart” så fort som möjligt, blir en värld utan väsen, utan innehåll. Man kan komma vart som helst, men ju mer detta blir möjligt, dess mindre är det värt att göra det.”

Alan Watts

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.