Min dotter och jag har haft en mys dag idag. Först började vi med att luncha ute. Hur ofta gör man det? Unnar sig själv. Lite själavård. Det känns så. Lite tid borta från allt tänkande. Hur man ska lösa allt med vardagen. Sjukskrivning, små barn, arbete som väntar på att man ska komma tillbaka. Jag har alltid levt med ett driv. Ett starkt driv att ta mig framåt. Nu när jag är utmattad så stannar inte drivet av, det är bara det att jag blir snabbare och mer trött. Vad gör kroppen då. Lägger i en växel till. Driver ännu hårdare. Jag blir ännu tröttare. Vad gör man då? Tar sin dotter med på en shoppingtur. Handlar in lite nya kläder. Det glädjer alltid en liten stund. Samt att det ger ett avbrott från vardagen. Inte att förglömma så fick jag även spendera dagen med mitt yngsta barnbarn. 9 månader. Gos. Även om man är en andlig sökare som mig så måste man bara vara vanlig ibland och släppa taget. Nya tag i morgon…..
“Ju mer vi intresserar oss för andras välgång, desto mer bygger vi upp vår egen lycka.”
Dalai Lama