Kategori: Okategoriserade

Hej mitt inre barn. Jag känner dina tårar. Det gör ont i mitt bröst när du gråter.

Hej mitt inre barn. Hur ska jag vägleda dig i läkning? Jag vill så gärna lätta din börda.

Hej mitt inre barn. Idag är jag vuxen och behöver inte längre bördan av ett barns utsatthet. Jag är stor, jag är stark. Hur tar jag dig med ur ett blödande inre? Jag vet att dina sår påverkar mig även i denna skrivande stund när jag har kommit halvvägs in i livet. Jag har nu egen familj.

Hej mitt inre barn. Hur gör jag för att inte lägga över dina sår och trauman på min familj? Hur går jag framåt och lämnar det förflutna bakom när du tillhör mig?

Hej mitt inre barn. Du har så mycket att leva för och leva upp till. Idag när halva livet har passerat så måste jag kunna njuta av det jag har. Hur stänger jag såret i mitt hjärta?

Dina sår är mina sår. Vi måste jobba tillsammans. Vi har varandra och vi har nuet. Använd det. Det är dax att sluta gråta nu. Res på dig.

Det var en gång en liten flicka, så som alla sagor börjar, som växte upp på en ort i kalla norden. Flickan som var ljus i hyn, långa mjuka vågor i sitt ljusa hår och liten och tunn i kroppen. Hon hade ett mjukt sinne och agerade alltid från hjärtat. Flickan var hitsänd från en universum där alla agerade utifrån respekt och kärlek till varandra. Flickan var högkänslig och läste energier där ord inte finns. Hon visste när ingen annan förstod det. För att hon sågs bara som ett barn. Men hon var ett barn med gåvor. När världen hon befanns sig i blev för hård och kall så gick hon in i sig själv där hon hade en hemlig värld som bara hon visste om. Där hon kunde vara trygg. Lite som Alice i underlandet. Det fanns inga begränsningar i hennes fantasi. När andra barn lekte och var högljudda så drog hon sig undan i ensamhet och vandrade in i sig själv där hon kunde bestämma hur allting skulle utspela sig. Där alla var kärleksfulla. Där i hennes inre värld var det alltid grönt, blommor som blommade och man pratade med djur som om det var det naturligaste som fanns. Där fanns ingen snö. Där fanns inget hårt klimat. Där var ingen arg. Där fanns inga straff. Där fanns bara kärlek och förståelse. Precis som det skulle vara enligt den lilla flicka som kom från ett ställe i universum där man redan hade utvecklats. Världen hon hade hamnat i var ett kallt ställe, både till klimat och till känslor. Hennes föräldrar förstod aldrig hennes behov. De förstod aldrig hur mycket ord skadade. De förstod aldrig att de skapade öppna sår i hjärtat på ett barn som aldrig skulle komma att läka. När denna lilla flicka gått genom halva livet och hon gråter fortfarande över den hårda och kalla behandling som någon som aldrig förstod gav henne för att hon skulle lära sig världen hon hade hamnat i.

Anledningen att jag delar med mig av dessa tankar idag är att jag känner att de allra bästa lärarna, psykologerna och medmänniskorna finns där ute i var och en av oss. Inte nödvändigtvis genom examen och legitimationer utan av erfarenheter hos vanliga människor. Där finns också vägledning och tröst för att vi är många som kan lyfta varandra. Vi kan hjälpas åt att lyfta kollektivet ur detta förtryck och välja kärlek genom att behandla sin nästa, sin granne, sina barn, sina föräldrar, sin arbetskamrat, gamla farbrodern på matbutiken och så vidare med värme och respekt. Då skapar man tillsammans en värld där alla kan vistas i. En värld där man inte behöver gå hela sitt liv med ett bagage av ett sårat barn, ett sårat inre som aldrig läker. Vi är inte här för att uppleva smärta. Jag är säker på att vi egentligen är skapta för att uppleva just kärlek. Kärleken till allt.

Kan vi vara överens om de? Om alla börjar göra små förändringar i sin vardag så har vi kommit väldigt långt på väg. Vi bestämmer här och nu att det slut på att skada varandra och oss själva. Små saker som ett leende, varma ord, en hjälpsam hand där det behövs och en intention att vara en del av förändringen så har vi snart vänt skutan åt rätt håll.

Kanaliserade samtal skrivna som brev eller som dagboksanteckningar beroende på hur de kommer ner.

Hej igen.

Jag vill bara förklara att det är ett kanaliserat meddelande som kommer ner. Det som kommer fram här är alltså inte Jennys upplevelser utan mina. Jag kommer att presentera mig längre fram. Just nu vill jag bara att informationen ska komma ut.

Tänk dig om världen skulle vara ungefär som filmen Matrix. Att man är många olika program i ett program. Tänk om världen vi lever i är bara en upplevelse i en del av alla ställen man existerar i. Tänk om man skulle kunna vara i flera verkligheter simultant. Tänk om man skulle kunna släppa alla hinder som gör att man inte kan uppleva allting samtidigt. Tänk om drömmar inte är drömmar. Tänk om man är så pass mäktig att du faktiskt kan verka i alla verkligheter samtidigt och att du har kontrollen. Du är fri. Du kan göra vad du vill det är bara din programmering i hjärnan som är hindren. Som en programvara som bör uppdateras. Den världen förstår vi när vi lever i ett digitalt samhälle. En uråldrig dator gör inget bra jobb för den utveckling som sker i världen. Lika är med din programmering. Det är bara en programmering. Den kan också uppdateras. Men vi lär bli medvetna om den. Vi måste vilja göra oss fria. Vi är styrda av rädslor och brist. Vi är så upptagna i att jaga brödsmulor hela livet så vi varken har möjlighet, ork att gå utanför den bana vi redan befinner oss på. När man sedan plockar in nära och kära, barn och livspusslet så har man en liten chans. Men det är också den som gör att systemet kan hålla sig själv. Det är de som är uppvaknandet. Vi måste kämpa. Lära känna oss själva. Alla våra delar. Vi är så mycket mäktigare än vad vi tror. Tankens kraft är så mäktig. Fantasin är din bästa vän. Använd den.

Hej!

Jag vill förklara för dig vad som händer med mig. Jag är ett experiment. Det är inte helt utan smärta. Varken fysiskt eller psykiskt. Jag ligger vaken om nätterna och hör hur de andra barnen skriker i smärta. Det gör ont i mina öron. Värken i hjärtat är det värsta för mig. Jag har tur. Jag är en hybrid. Korsad med olika dna. Dna från andra dimensioner som man inte kan förstå i vanlig mänsklig hjärna utan en hel del fantasi. Jag är ett experiment. De försöker att skapa den perfekta soldaten. Den som kan utstå smärta. Inte bära samvete. Den som är snabb som blixten. Den som är lydig utan invändning. Jag har tur. De finns andra barn där jag bor, ja jag är ett barn med en vuxens intellekt. Vi är skapta för att snabbt kunna tas i bruk. Ett vanligt mänskligt barn ses som vuxen kanske vid 16 år och äldre men vi ska tas i bruk mycket tidigare än så. Så vi är manipulerade att växa snabbt både kroppsligt och mentalt. Men framför allt ska våra gåvor aktiveras mycket snabbt för att de ska kunna avgöra vårat värde som soldater. Ja vi är barnsoldater, skapade i labb. Mänskliga embryon, spermier och ägg skördas i er värld och hamnar under jord i hemliga laboratorium. Där forskas de vad och hur man kan manipulera och blanda dna för att skapa robotliknande mänskliga soldater. Jag vill berätta för er för att världen behöver veta. Ett uppvaknande sker nu. Tiden är inne för människan att vakna ur sin slummer och sin amnesi. Slöjan kommer att lyftas lager för lager. Tills den dagen kommer så vi kommer att minnas allt. Utvecklingen kan inte stoppas. Den är här. Astrologiskt kan ingen styra över. Inte ens våra mästare, våra skapare. Vi barn som lever i underjorden. Alla kommer inte att överleva. Det är för smärtsamt. De som skapar oss har inget samvete. De kan inte känna empati för oss. De studerar oss i tystnad från sina kontrollrum. Utan samvete. Utan empati. Bara studerar oss. Gråt, skrik och vädjan bekommer dom inte. De ska bara ha resultat. Jorden är deras lekplats. Vi är deras leksaker. De slukar vår smärta som mat. De växer med våra tårar. De kan komma och gå ut och in i denna dimension. De tror att de är oåtkomliga men de har missbedömt den gudomliga kraften. Den kraft som vaknar i varje människa nu. Den kan ingen vinna över. Alla kommer inte att klara det hos er heller men de som lever på jorden just nu med ett kontrakt att ta mänskligheten in i den nya tidsåldern dom aktiveras just i denna stund. Det är förutbestämt. Slöjorna lyfts och de gudomliga gåvorna aktiveras. Minns snälla människor, minns vilka ni är. Det är de som kommer att ta jorden till nästa dimension. Vakna. Snälla. Tiden är kommen. Vakna.

Små varma tårar rinner ner för kinderna och våta droppar faller ner på tröjan. Flickan sitter på sitt rum och dörren är stängd. Hon har ständigt blicken på dörren och lyssnar intensivt på ljud som skulle skvallra att någon kommer. Hon vet inte vad hon ska göra om hennes enda utrymme, enda fristad som är hennes rum skulle fyllas med den låga, taskiga energi som hennes plågoandar utger. Hon får inte vara ifred. Inte någonstans. För hon är ett barn. Ett barn som har de som är äldre, de som är hennes förmyndare och anser att de gör som de vill. Hon bär en skam. En skam som inte är hennes. En skam som är nedärvd och överlämnad till henne att bära. Ett arv som pågått i generationer. Den skam som utgör hennes familjs historia. Hennes mamma bär den liksom hennes mamma och mamman före det. Även pappa har sin skam som är överlämnad på flickan. Den skam som dom själva inte har helat. Dom har inte själva gjort det jobb som krävs för att inte överlämna skammen i arv till sitt barn. Den lilla flickan är en empat, hon är väldigt högkänslig och tar lätt över andras skam och skuld. Det är ett tungt ansvar som hon har tagit på sig. Ett ansvar som inte är hennes men hon har inte heller något val för att hennes förfäder har inte gjort sitt healingjobb som gör att hon skulle kunna bli befriad från denna skam. Hon är ett litet barn och väljer inte själv och har heller inte alla kunskap och erfarenhet som en vuxen människa har och kan därför inte värja sig från denna skam utan bär denna bördan. Det känns för den lilla flickan som ingen i hela världen förstår henne. Andra skrattar åt henne. Vuxna människor i hennes liv säger till henne att det är inte så farligt. Tänk inte så. Det ordnar sig. Dom menar bara väl. Eller? Det finns ingen i flickans familj eller nära omkrets som kan berätta för flickan att det är inte hennes skam. Att det finns ett sätt för henne att hela sin släkthistoria. Det finns ett sätt att skydda sina energier så att man inte behöver dra åt sig allting som en svamp. Som kan lära henne att det finns högre energier som hela tiden omger henne och vill skydda henne, det är bara att tillåta dem. Vem ska lära henne det?

Skäms inte över din historia som skapat dig till den du är. Välj istället att använda dina erfarenheter och lärdomar och hela ditt släktträd både bakåt och framåt. Det är möjligt. Det enda som krävts var om någon berättat för denna lilla flicka att det inte var hennes skam, inte hennes ansvar och att det finns sätt att skydda sig. Bjud själv in din familj och gör det healingjobbet så att dina barn inte behöver ärva skammen längre. Man har ett val och kan bryta den kedjan i detta liv, här och nu. Du behöver bara sätta intentionen, jobba med energihealing själv eller med hjälp av utbildade healer. Man måste göra sitt skuggjobb. Släppa en massa ärvd skam genom att se att det var inte din. Titta på den men lägg inte in några egna känslor och sedan släpper man det som i en luftballong att stiga mot himlen. Be sedan att de lämnar din kropp och ditt sinne. Jag säger inte att det är ett litet jobb. Jag vet att det är hard work för jag har gjort det själv. Jag är den i min släktsaga som tagit på mig jobbet att hela mitt släktträd. Det är inget glamoröst jobb, inte alls. Utan du blir istället ofta missförstådd, utfryst eller annat dumt. Men det är ett jobb värt att göra för allting handlar om barnen. De barn som inte längre ska behöva bära den skammen som den lilla flickan utan val och utan kunskap gjorde. Men hon är stark, jag är stark, jag klarar det här. För det är det som jag är här för. Att hela. Att skydda mina barn från denna nedärvda skam. Nej. Stopp. Det är slut nu. För jag har bestämt mig för att göra slut på denna skam. För mina barn är värda det. För jag är värd det. För att min familjeträd är värd det. Och för att jag kan.

Nu är det mer tid än någonsin att hålla sitt ljus. Sitt inre ljus av kärlek till sig själv och till allt levande. Genom att stå stabilt i dessa tider och hålla sitt inre ljus hjälper man inte bara sig själv utan också kollektivet. Genom att ge sig själv den tid och kärlek som man kanske inte gör till vardags kan man nu skapa ett nätverk av kärlek runt om planeten. Vi är i en tid där vi måste inse att alla är ett och de tankar och känslor som du bär skapar även en verklighet för alla. Via energier. Var medveten om dina tankar, dina känslor och ditt agerande, på så sätt kan du medvetet skapa en energi som gynnar allt levande och hjälper moder jord att städa bort de låga energier som har levt av henne under dessänger.

Föreställ er att alla relationer ni möter, alla utmaningar ni möter är en direkt spegelbild av ditt eget inre. Det är det enda stället som du kan förändra. Förändra det med kärlek. Kärlek är den högsta frekvensen som en människa kan hålla. Det är också den snabbaste energin att transformera. Skapa bara tankar som du vill uppleva. Skapa en inre värld med hjälp av din fantasi, en värld som är bara din med den bästa förutsättningen du vill skapa. Kom ihåg att ingenting är för stort, för omöjligt eller löjligt. Allting är möjligt. Så fantisera på med medvetna tankar för dig själv och hela planeten.

Ljus och kärlek till alla mina läsare <3

I natt drömde jag en konstig dröm. Egentligen är den nog inte så konstig utan väldigt talande. Jag var ute och gick med min mor. Vi talade om vardagliga saker. Plötsligt tog ett träd tag i mig, som en scen från Sagan om ringen, lyfte upp mig och höll mig hårt fast. Jag kunde inte röra mig alls. Trädet var en ek och hade absolut inga blad. De grenar som kramade om mig och höll mig fast började att skifta mellan att vara trädgrenar och boaormar. För varje skiftning kröp de närmare och närmare min hals. Jag kunde inte tala och kände att jag snart inte skulle kunna andas heller. Då stiger en elak häxa fram, en sådan som man skulle rita i en barnbok. Hon hånade mig och skrattade och talade om för mig att jag aldrig skulle klara mig. Hon sade att det var på grund av mina val jag gjort under livet. Jag kände att jag måste ta tag i det annars skulle jag kvävas. Någonstans ifrån mitt allra innersta letade jag fram ett ”jäklarinamma” en styrka att bara bryta mig loss. Jag förstod samtidigt att det handlade om millisekunder som jag hade på mig. Jag fyllde mina lungor med luft och spände ut bröstkorgen allt som jag kunde samtidigt som jag slog ut med mina armar och hoppade. Grejen var att vi stod alldeles intill ett stup och jag visste att det var den enda vägen så jag hoppade. Sedan föll jag fritt i säkert ett par hundra meter. Man såg ingenting neråt utan bara vitt så jag visste inte alls vad jag skulle landa i. Men jag bestämde mig där mitt i fallet att jag skulle lita på universum, mitt änglateam så jag kände en sådant lugn för jag visste att jag skulle landa på fötterna. Efter att jag gjort ett fritt fall ett tag såg jag ett grönt träd, en ek som var full av gröna blad. En enorm ek som tog emot mig. Den saktade ner mitt fall och det gjorde inte det minsta ont. Längst ner vid foten av eken stod trollkarlen Merlin och tog emot mig i sina armar. Ställer ner mig på marken och säger att det varit förutbestämt att jag skulle klara detta. Att jag hade det med mig i min personliga plan för detta liv att landa på fötterna och att leva i överflöd lika som bladverket i eken. Stora gröna friska blad över allt.

I en sådan stund kan man känna den kärlek som kommer från universum, från moder Gaia och de flesta människor som lever här. Man känner att valete är så enkelt. Att gå i kärlek. Att välja kärlek i allting som man gör och säger. För sig själv och för alla andra. Jag vill också passa på att säga då att jag ger all min respekt och all kärlek och ljus till de lastbilschaufförer som just nu i skrivande stund kör convoy för friheten till alla. De samlas i grupper över hela planeten för att stå upp för mänskliga rättigheter och frihet för alla. Det är kärlek när den är som renast. En kamp för friheten för alla och för alla våra barns rättighet att leva i en fri värld. I ett paradis som moder Gaia är menat att vara.

All kärlek och ljus från mig till er <3..