Falla…. och resa sig igen….

Som jag började veckan fortsätter jag. Texten som min goda vän skrev får mig att tänka på vad min smärtläkare sade till mig när jag fick min fibromyalgidiagnos. Han sade till mig att jag var ett typiskt maskrosbarn. Ett barn som reser sig ur kaos trots alla motsättningar att lyckas. Som en maskros som växer upp ur asfalten. Det var så som läkaren såg på mig menade han. Att jag rest mig ur den mest omöjliga situation och ändå lyckats bli en bra vuxen människa. Ja med sår, trasigt psyke och en hel del arbete framför mig. Men jag hade min envishet att tacka kanske…. Jag hade liksom bestämt mig att bli annorlunda, att vända trenden från det jag upplevt under min uppväxt och göra livet för mina barn bättre. Att se på livet annorlunda. Man äger inte sina barn, det är sina egna fria individer. Jag har valt att se det som ett privilegium att få lära känna dessa underbara människor som är mina barn. Jag har fått uppleva motgång och framgång med dem, sorg och glädje. Jag har upplevt den enorma oro som ett föräldraskap innebär, samt den glädje man känner tillsammans med dem när de når framgång.

 

Det tydligaste exemplet på att skadlig sinnesrörelse inte gagnar oss på något vis finner vi om vi studerar ilskan. När man blir arg upphör man helt att vara medmänniska, kärleksfull, generös, förlåtande, tolerant och tålmodig. Man berövar med andra ord sig själv de saker som lyckan består av.

/ Dalai Lama

 

Världen som en spegel

Hur mycket av sitt eget beteende speglar sig i världen? Allt i från den närmaste skaran till det enda ögonblicket. Hur många av oss reflekterar sig i världens spegel? Inte många skulle jag gissa. För då skulle världen inte vara på glid som den är just nu. Vad kan vi lära oss om vi speglade oss i världens spegel? Ja framför allt om oss själva, en hel del.  Men med dagens stress, människor sjukskrivna i psykiska diagnoser, utmattning och samtidigt ett samhälle som ställer högre och högre krav på människan. Det är en tickande bomb. Det kan inte gå väl. Men vad kan vi göra? Vi måste alltid börja med oss själva. Göra val som gynnar oss själva och världen. Det sista är jätte viktigt. Vi kan inte fortsätta i den fart som vi gör att söka makt och rikedom. Genom att göra val som gynnar oss själva och världen, att man tänker aktivt att alltid göra väl för andra, sin familj, granne, arbetskamrat eller någon främling. Jag tror på karma. God energier betalar tillbaka till dig  medans negativa energier gör livet svårt. Allting startar med en tanke. Om man kan städa upp i sitt eget tankesystem och bara tänka goda gärningar och välmening så skulle automatiskt världen bli en lyckligare plats för alla.

Jag menar inte att få det att låta flummigt-filosofiskt. Utan jag tror att det är så enkelt, allt startar med en tanke, din.

Barn i en sårbar tid..

Om vi ska fortsätta i ämnet som jag publicerade i går, idag tänker jag skriva lite om vad jag anser att man bär för ansvar som vuxen.

Jag har själv fyra barn. De har ett spann mellan 25-6 år. Som alla föräldrar upplever någon gång har även jag upplevt en berg o dalbana. Man ställs inför många svåra val när det kommer till sina barn. Jag anser att det är det svåraste och också det viktigaste jobb som man gör här på jorden. Man tar bokstavligen på sig ansvaret för att vägleda en eller flera människor till ett vuxenliv där de kan fungera efter samhällets alla regler. Detta måste man som jag anser det göra med en sådan precision, sådan finkänslighet, en vågskål där man inte, då menar jag med en sådan betoning som att det är mer eller mindre förbjudet att inverka på människans egen fria vilja. Varje människa föds fri. Det är absolut ett av det viktigaste elementet. Kan inte uttryckas nog. Hur liten eller stor man är så är man, och har rätt till sin egen individ. Som förälder får man inte blanda ihop ägande med vägledning. Man har barnen till låns. Det är min uppgift som jag har tagit på mig i mitt föräldraskap att sörja för dessa barn fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.

Jag känner att om man ska koppla detta till inlägget från gårdagen så känner jag att jag har tagit med mig det jag upplevde när jag växte upp och försökt att göra mitt jobb med mina barn bättre. Vad jag har med mig är att det är viktigt att se varje individ för vad den är även om man lever i samma familj. Man måste hitta en balans att möta dessa barn efter de behoven som finns och ändå hålla ihop en familj. Nej, jag sade inte att det är ett lätt jobb ;-). Men har man lyckats med det har man verkligen byggt en vänskap eller om man vill kalla det skapat band med denna underbara individ och man har en vän för livet.

Jag var en liten flicka

”En liten blomma växer på ängen ibland hundratals andra blommor. Den är vackert skimrande och den utstrålar en sann god kärleksfull skönhet. Den sträcker sig i all sin prakt mot solen för att växa och synas. Dag ut och dag in står den på samma ställe. Blomman har under sitt liv fått upplevt både regn och rusk, mörker och ljus samt ibland lite av solens värme men det var länge sedan nu. Det lilla livet älskar solen och värdersätter dess ljus högt. För när den skiner ner på henne så får hon den kraft och energi som hon så väl behöver för att växa sig större och starkare. Tyvärr har vädret inte varit det bästa och blomman har nu länge levt i skugga. Hon börjar mer och mer förlora sin skönhet och sin styrka. Men trots detta finns hoppet och tilliten till morgondagen. Jag önskar, önskar ända nerifrån roten tänkte den lilla blomman att solen kommer att skina på mig i morgon så att jag kan få kraft och styrka att leva. Solen lyser med sin frånvaro  trots den intensiva önskan om värme och kärlekens närande ljus . Blomman blir mindre och mindre för var dag och en dag då inser hon varför solens strålar ej når ner till henne. I början av sin uppväxt så var hon precis lika stor som de andra blommorna. Men någon gång , hon hade glömt när nu, hade en tistel börjat växa bredvid henne. Tisteln tog större och större plats. Den skymde allt mer hennes kära sol som hon älskade så mycket. Men då blomman var en godhjärtat liten varelse så fann hon sig i det. För hon såg att tisteln var ju också en blomma, kanske rent av vackrare än henne. Förtjänade den solens strålar mer nu då den var större och faktiskt starkare än den lilla blomman.”

Den här texten skrev en väldigt god vän till mig en gång. Jag blev väldigt berörd av dess ord och dess innebörd. Den är väldigt beskrivande hur det kan vara för ett litet barn, som jag var, att växa upp i en familj där man varken känner sig älskad eller önskad. Tisteln talar för att det kommer in en ny person in i familjen som genast ställer om alla regler vilket kan vara förvillande för ett litet barn. Ett barn som helt utan förmåga att ta hand om sig själv eller försvara sig fastnar i ett system med myndigheter och vårdnadstvist. Ett barn som varje dag får ta emot elaka ord eller slag. Som varje dag för höra att hon är ful, att ingen kommer någonsin att älska henne, hon har inget värde, kränkningar som sätter djupa sår i själen. Sår som är så djupa att det alltid kommer att sitta ärr där i själen, just där.

Samtidigt kan texten vara beskrivande för någon annan som haft en annorlunda situation och orden berör lika mycket i alla fall. För mig handlar det om den lilla flickan som varje dag försökte bli sedd av sin far. Den far som var hennes största idol i livet, den som hon bestämt sig för att hon skulle gifta sig med när hon var stor. Samma far som svek, tog sig en ny familj. Visst levde jag där vid sidan om, just det vid sidan om. Jag bodde under samma tak men jag exciterade inte. Inte på riktigt.

Jag känner att jag kommer att jobba med denna text ur olika synvinklar hela veckan för den kan beskriva så väldigt mycket, för mig och jag hoppas även för andra. Min önskan är att nå ut till människor, berätta mina tankar och upplevelser som förhoppningsvis kontaktar mig via att skriva kommentarer i kommentarsfältet.

Att göra rätt val.

När drivkraften bakom våra handlingar är sund brukar våra handlingar automatiskt bidra till andras välbefinnande. Och då blir de också automatiskt etiska. Vi märker ju mer man lyckas med att förändra sitt hjärta och sitt sinne genom att odla de andliga egenskaperna, desto bättre blir man på att hantera motgångar och desto troligare är det att ens handlingar kommer att vara etiskt sunda. En andlig revolution innebär en etisk revolution.

/ Dalai Lama

 

Jag tycker att dessa ord är värda att begrunda ett tag. Själv har jag suttit här och funderat över dess betydelse. Jag anser att ju mer man smakar på orden, försöker att sätta dessa i ett sammanhang i sitt eget liv, desto mer betyder orden. Man kan plocka in dess mening var som helst och ändå finna dem helt rätt för mitt liv. Självklart är det så. Men varför då är det krig? Varför finns våldtäkter? Människor drunknar närde försöker att fly. Varför anser sig människan ha rätt att slå ihjäl någon annan för dess åsikt. Råder det inte åsiktsfrihet? Människans absoluta vapen, sin egen fria vilja. Vem har rätt att sätta sig över den? Ingen.

Jag drivs av en övertygelse. Det är att vi kan ändra oss. Vi kan börja sträcka ut en hand till varandra. Vi kan sluta värdera materiella saker högre än respekt. Vi kan sluta vara så stressade i samhället och istället andas, andas ända ner i magen. Vi kan lära oss att uppskatta moder jord och automatiskt göra bättre miljöval. Varför? För att vi bryr oss! Vi kan göra medvetna val i våra barns uppväxt. Så att de får med sig rätt värderingar ut i livet. Vi kan ju det….., varför gör vi då inte det. Varför?